Hejdå bebis

Lilla gurkan är ingen bebis längre, han fyllde ett år i lördags. Vi hade tänkt att bara ha dom närmaste men halva släkten bjöd in sig själva så det blev kalas hela dagen i två omgångar. Vi var lite oroliga att han skulle tycka att det blev för mycket men han verkade bara tycka att det var roligt.


Dukning och dekorationer i tema turkos och lila, en sjukt snygg färgkombination.


Gurkan gillade när alla sjöng för honom.


Bullar och kakor visade sig vara en höjdare!


Ta emot paket av sysslingen.


Gurkan fick en leksaksspis från mig och Jonas eftersom det är hans absoluta favorit på öppna förskolan, han kan stå vid den i timmar. Den här är en modern variant från IKEA som är väldigt robust och säkerligen tål mycket lek.


Paketöppning och leka med presenterna.


Trumtrumelitrum.


Med dom bilderna tackar vi för oss. Gurkan är ingen bebis längre och därmed kommer även hejhejbebis att stängas ner. Senaste månaderna har ändå bloggandet gått på tomgång så det känns helt rätt. Tack alla som läst och följt gurkans väg från en liten böna till en stor ettåring.

hallonsaft

Jag är förkyld. Gurkan också. Det är jobbigt när man bara vill ligga i sängen å lyssna på gamla sommarpratare och virka men istället måste ta hand om en förkyld bebis. Jag har snor i hjärnan och snor på axeln. OBS! Snoret på axeln är ej mitt. Jag känner mig lite eländig, ni vet sådär man bara känner sig när man inte duschat på tre dar, man har sunkiga mjukisbyxor och näsan vägrar sluta rinna. Men så fick jag det här i brevlådan:




Från världens bästa Maja givetvis. Så himla fint! Hon berättade för någon dag sen att hon hade köpt fina örhängen med djur på och jag sa att jag också ville ha men stönade att det skulle innebära att jag skulle behöva åka till en affär vilket jag absolut inte orkade. Och så har hon köpt till mig! Nu tog jag på mig örhängena med harar på och känner mig genast lite friskare. Ja, till och med lite piffig!

Septemberutflykt

I helgen var vi på vår kompis Johans landställe ute i skärgården. Det var grymt. Och vi har plötsligt en bebis som spatserar omkring alldeles själv på bryggan. Satan var fort det går nu.

att vara felklädd

Ni vet där den känslan av att vara felklädd? Typ befinna sig i ett sammanhang med helt fel nivå på kläderna, antingen vara för fint klädd eller för taskigt? Så kände jag mig idag i lekparken. Fast å gurkans vägnar. ALLA barnen hade galonbyxor. Gurkan äger inte ens ett par galonbyxor. Men det är nog en smart idé att införskaffa snarast med tanke på hur hans manchesterbyxor såg ut efter en timme i parken.

Ett bajsinlägg

Gurkan brukar vara nakenfis en stund åtminstone en gång per dag. Det hela avslutas ofta med att gurkan kissar, han blir helt förvånad över att det plötsligt är blött på golvet för att sedan bli alldeles lycklig över hur kul det är att halka runt i sitt eget kiss. Bambi på hal is ser det ut som. I morse när han nöjd stod och lekte med någon av Cillas spännande grejer såg jag en bajskorv på väg ut. Vad göra? Jag fångade den i handen såklart!