Det här med barn och sömn, vad är grejen egentligen? Varför somnar så många barn ofta under protest? Om dom nu är trötta, varför inte bara gilla läget å somna in fridfult? Nä då ska det protesteras, skrikas, gråtas, allt för att inte somna för det är ju läskigt, eller? I alla fall har det blivit en drastisk förändring med gurkans sömn. Han har visserligen sena vanor men det passar oss bra för det innebär även sena morgonvanor. Typ 22.30 somnar han. Själv. I sin säng. Igår till och med utan att jag eller Jonas satt bredvid. Helt lugnt, han bökar omkring lite men somnar efter ett tag, ofta med fötterna på huvudkudden a la pippi långstrump. Sen sover han hela natten, ibland vaknar han någon gång men då klappar Jonas på honom och så somnar han om igen efter någon minut. 9.00 cirka vaknar han upp för dagen. Jag är medveten om att det kommer komma sämre perioder med dålig sömn igen men det känns i alla fall bra att det funkar så här bra nu. Han kan i alla fall. Och det kan han utan några "metoder", sen kan skrikmetodförespråkarna säga vad dom vill men ett barn kan lära sig somna själv och sova hela nätter utan att behöva skrika sig till sömns i ensamhet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Min teori är att de inte fattar att de är trötta utan att det bara känns obehagligt. SOm när de är hungriga. Även större barn kan ha svårt att veta vad det är som gör "ont" i magen. Så jag tänker att de skriker och härjar för att det är läskigt, vilket ju är deras enda sätt att berätta det, men de kan inte koppla ihop det med att det blir bättre om de sover.
SvaraRadera