insomning del 2

Igår var andra försöket med att få gurkan att somna själv efter amning. Det tog 25 minuter cirka för Jonas att ligga bredvid honom och klappa och trösta. Nej, det känns inte bra. Nu skiter vi det där tills vidare. Han får amma sig till sömns en tid framöver och jag ska passa på att njuta av hur det är nu istället - hur han somnar in helt lugnt bredvid mig.

nog

Nu får det vara nog, konstaterade jag och Jonas för nån vecka sen. Vi äter alldeles för mycket godis och godis har det funnits gott om hemma hos oss. Det enda sättet är att sluta köpa hem godis - finns det inget när man blir sugen äter man ju heller inget. Enkelt. Så nu ska vi bara äta upp allt det vi har vilket är en hel del. Nu blir godisätandet inte längre bara något onyttigt att ägna sig åt utan en handling med ett mål - att äta upp det. Nästan så jag känner mig lite nyttig när jag mumsar i mig en skumtomte varje gång jag passerar förrådet där lådan med skumtomtar står (obs! LÅDAN med skumtomtar. Inga småpåsar här inte). Min onyttiga handling kan plötsligt ses som en nyttig handling för den leder tillslut till en godisfri lägenhet.

bajs

Idag fick jag bajs i näsan (inte mitt eget alltså utan gurkans, fråga mig inte hur det gick till). Trots att jag snöt mig och försökte tvätta näsan har jag tyckt mig känna en bajslukt hela dan. Jag vet inte om det fakiskt luktar bajs eller om det bara är i min näsa.

insomning

Det är inte riktigt som jag trodde det skulle vara att få barn. Det mesta är mycket lättare än jag förväntade mig. Det finns så mycket skräckhistorier, typ du kommer gå runt som i ett grått töcken på grund av sömnbrist, du kommer inte hinna äta, duscha och du kommer aldrig hinna ens säga hej till din partner! Så blev det ju inte alls. Däremot är det så mycket man som förälder måste ta ställning till hela tiden, saker jag inte alls tänkt på innan. Napp är ett typexempel. Sömn ett annat. Vi har valt att ha gurkan hos oss i sängen, han sover i sin mjuka hundsäng som blir en budgetvariant till dom där babynestena som finns att köpa. Men nu börjar vi fundera på hur han ska kunna somna själv. Hittills har jag ammat honom till sömns men det håller ju inte på sikt. Vi har försökt få honom att somna själv, han gallskriker och vi ger upp. Det gör ju ont i hjärtat när han skriker och vi vet att vi kan trösta honom men låter honom ligga där ändå. Även om vi ligger bredvid hela tiden och klappar på honom känns det så svårt. Snyft, snyft, varför tar ni inte upp mig? Tycker ni inte om mig mer? Snyft. Snälla ta upp mig. Snyft. Hur lätt är det att låta bli att ta upp honom när han telepaterar det in i våra huvuden? Samtidigt som det inte känns bra att börja typ gå runt och vagga honom till sömns för då lär vi få fortsätta med det. Gah! Fast nu ikväll somnade han tillslut, 40 minuter av mer eller mindre skrik som kändes som en evighet. Men tillslut blev han lugn, tittade mig i ögonen (med trötta trötta ögon) och somnade sedan in. Puh jag är helt slut jag med, godnatt!

babysim

Idag var första tillfället på babysimskolan. Vi var sjukt tidiga för jag ville inte stressa, det är så mycket som inte går att förutspå med en bebis. Kanske bajsar han, kanske vill han äta, kanske bajsar han igen osv. Allt gick enligt planerna dock och vi var redo vid bassängerna en halvtimme innan start. Jag och gurkan tjuvtränade lite i bassängen bredvid som var tom så väl på babysimmet gäspade gurkan och tänkte jaså vad var det för speciellt med det här nu då? Han var mest intresserad av att suga på sin hand eller någon random plastleksak som han lyckades få tag på. Lite mer action tack, tänkte gurkan. Vi hoppas på dyk från kant med huvud före till nästa gång eller kanske hämta ring från botten?

Redo för en simtur men först måste man pilla bort luddet mellan tårna

känslig

För några veckor sedan började gurkan bli väldigt känslig för vem han var med. Först var det bara mig han ville vara med, med Jonas mest skrek han och var ledsen. Men det räckte med en julhelg där Jonas var ledig och spenderade mycket tid med gurkan för att det skulle ändras. Nu vill han bara vara med mig eller Jonas, annars blir han verkligen JÄTTELEDSEN på bara någron minut. Det verkar inte heller gå över, vid några tillfällen exempelvis på julafton när Jonas var iväg och hämtade gäster och jag var upptagen med olika bestyr och gurkan var hos någon annan grät och grät han. Detta verkar många tycka är tråkigt då det inte är så kul att hålla i honom om han bara gråter så tårarna sprutar. Några blir anklagande och det känns som det är vårat fel. Men vad ska vi göra? Lämna bort honom och låta honom skrika i några timmar tills han däckar? Jag tror snarare att det skulle göra honom ännu mer ovillig att vara hos någon annan om det kopplas ihop med flera timmars gråt. Eller? Oss stör det inte att han är såhär, det är mest andra som har åsikter och tycker vi skämmer bort honom. Jag visste inte att alla skulle ha så mycket åsikter om allt. Napp/inte napp, hur ofta och när jag ammar, var och hur han sover osv osv.

MAT!

Idag gav vi gurkan sin första smakportion - potatis med bröstmjölk. Han är så intresserad av mat att vi tänkte att det var lika bra att haka på mattåget så att säga. Och bra att komma igång så smått innan jag börjar skolan igen för då blir det så mycket annat nytt med flaskmatningar osv. Det hela gick väldigt bra, gurkan ger potatis 3/5 stjärnor vilket måste anses vara ett bra betyg för att vara det första han äter som kan kallas mat. Han spottade inte ut men nog var det lite märkligt tyckte han. Smakar inte alls som den indreglade handduken han annars brukar suga på.
Mätt och belåten! Eller?