söndag 10 januari 2010
känslig
För några veckor sedan började gurkan bli väldigt känslig för vem han var med. Först var det bara mig han ville vara med, med Jonas mest skrek han och var ledsen. Men det räckte med en julhelg där Jonas var ledig och spenderade mycket tid med gurkan för att det skulle ändras. Nu vill han bara vara med mig eller Jonas, annars blir han verkligen JÄTTELEDSEN på bara någron minut. Det verkar inte heller gå över, vid några tillfällen exempelvis på julafton när Jonas var iväg och hämtade gäster och jag var upptagen med olika bestyr och gurkan var hos någon annan grät och grät han. Detta verkar många tycka är tråkigt då det inte är så kul att hålla i honom om han bara gråter så tårarna sprutar. Några blir anklagande och det känns som det är vårat fel. Men vad ska vi göra? Lämna bort honom och låta honom skrika i några timmar tills han däckar? Jag tror snarare att det skulle göra honom ännu mer ovillig att vara hos någon annan om det kopplas ihop med flera timmars gråt. Eller? Oss stör det inte att han är såhär, det är mest andra som har åsikter och tycker vi skämmer bort honom. Jag visste inte att alla skulle ha så mycket åsikter om allt. Napp/inte napp, hur ofta och när jag ammar, var och hur han sover osv osv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Min Skrutta har varit så sen hon var ca 4 månader, och nu är hon snart 8 och det sitter in än! Farmor är läskigast :) På BVC säger de att det är ett bra tecken när de är så! Folk har verkligen åsikter om ALLT, helst äldre kvinnor tycker jag.
SvaraRaderaSå fint det där brevet som du skrivit, har funderar på ett sånt jag också. Och så gillar jag din genusräkning, har själv kollat sånt när jag läste till lärare!
Skulle kunna skriva hur mkt som helst men nöjer mig nog med att säga skit i dom allihop. Herregud det står överallt om olika separationsfaser hit och dit. Gurkan följer regelboken ;) och jag är övertygad om att ni själva finner det bästa sättet att vänta ut denna fas, kloka som ni är.
SvaraRaderaKram!
Folk är dumma!
SvaraRaderaFör mig känns det självklart att inte låta barnet vara hos någon som det uppenbarligen inte vill vara hos. Jag tycker man ska lite på barnets skrik och gråt. Visst, det är ju trist för alla om den nära släkten inte passar gurkan just för tillfället. men det ger sig ju. Om släkten är jobbigt så föreslår jag att ni har gurkan i sjalen så kan de inte säga så mycket ;)