en studie i skridskor

Jag och gurkan var ute på promenad på sjön tillsammans med typ 78 andra skolklasser. Det mesta kändes sig likt från när jag var barn. Fortfarande termos med varm choklad och sittunderlägg. Dock kunde jag notera två förändringar. Det verkar som att föräldrarna till tjejerna äntligen slutat köpa så kallade tjejskridskor (konståkningsskridskor) till sina döttrar. Dom flesta var numera utrustade med rejäla hockeyrör. Tur för dom så dom slipper snubbla på dom där jävla taggarna som har lett till att jag hatar skridskoåkning över all annan idrottutövning. Den andra förändringen var att tjejerna inte längre heter Malin, Caroline eller Jessica utan Wilma, Saga och Alva.

Sen gick vi för att panikköpa blöjor från den tyska närbutiken och ovanför den lilla trappan upp stod ett äldre par som såg lite skruttiga ut. Dom visste inte riktigt hur dom skulle få ner sin dramatenväska för trappan. Först försökte dom bära ner den tillsammans men damen verkade lite för klen så farbrorn sa att han kunde ta hela själv. Jag skulle precis fråga om dom ville ha hjälp men farbrorn lyckades få ner vagnen bra. Damen pratade med mig om hur svårt det kunde vara med trappor och farbrorn sa att nu var trappan ledig. Jag gör mig redo för att dra upp vagnen då damen frågar mig om jag klarar det själv eller om hon ska hjälpa till. Lilla lilla damen som inte ens kunde bära en halv dramatenvagn frågar mig om jag vill ha hjälp. Jag blir så rörd, gulliga gulliga tant.