skip to main |
skip to sidebar
Vissa mornar är jag så trött. Som i morse, gurkan sov dåligt i natt och vaknade tidigare än vanligt. Hela morgonen var en enda väntan på att gurkan skulle sova sin förmiddagssömn så jag kunde få gå och lägga mig igen. Just denna morgon när jag var extra trött lyckades gurkan klura ut hur han skulle öppna köksskåpet med massor av spännande saker som han inte får leka med. Vi har skåpsdörrar som går igen av sig själva sista biten och hittills har gurkan lyckats öppna dörren på glänt men han har inte varit snabb nog att få in handen innan dörren har glidit igen (för han måste ju använda samma hand som han använder för att öppna dörren, den andra håller han ju i sig med). Men imorse lärde han sig att vara snabb nog vilket resulterade i müsli över hela golvet. Snark. Men gurkan var mycket nöjd i alla fall.
Vi bestämde oss för att försöka dra ner på nattamningen och bestämde ingen amning före 03.21.30 somnade23.00 vaknade men somnade om på några minuter när Jonas vaggade01.30 vaknade men somnade om på några minuter när Jonas vaggade05.00 vaknade och ammade, somnade sen om själv efter amning09.00 vaknade för dagenÖver förväntan.
Hipp hurra, gurkan fyller nio månader idag! Detta har han firat med sin godmor Maja som premiärbarnvaktade idag när jag var ute och sprang. Dom roade sig med en kavel, Maja försöker redan indoktrinera gurkan att gilla samma saker som hon, typ bakning. Gurkan har blivit så stor! Han kommer på nya ljud varje dag och älskar att vara utomhus på gräsmatta eller sandlåda. Han går ganska snabbt nu med stöd, exempelvis längs med vardagsrumsbordet och fotpallen till vår fåtölj går utmärkt att använda som gåstöd. Han kryper och klättrar på allt och den senaste favoriten är rutschkanor som både är härliga att ta på, att titta på och att åka i. Han är lite rädd för dammsugaren och för andra barn om dom kommer för nära. Fast på avstånd är dom ju spännande. Och lite konstiga. Han har så mycket mer koll nu på var folk är nånstans. Han vet att jag är i badrummet om jag försvinner runt hörnet i hallen och vill han komma till mig kryper han dit. Om han inte vet var man är så ropar han och när man svarar så kryper han till dit man är. Känns så häftigt att han typ har börjat tänka. Wow!
Okej jag tar tillbaka allt jag skrev igår om att det är lugnt, att jag inte störs så mycket av att vakna på natten. Inatt vaknade han kanske 10 gånger. Det stör. Tur att han sov till kvart i nio imorse i alla fall så jag fick lite sömn. Vi ska nog göra ett seriöst försök att sluta nattamma, i alla fall till ett visst klockslag, typ till klockan 3 till att börja med. Nu ska vu ju vara lediga båda två jag och Jonas så det skulle ju passa bra. Och även om han är lite hungrig är han nog till största delen snuttig. Jag är hans napp.
Jonas nattar gurkan varje kväll och det går så jävla bra. Så bra går det inte alls när jag försöker. Ikväll tog det typ tre minuter för Jonas att natta. För mig brukar det ta kanske 40 minuter om han inte får amma sig till sömns förstås, då somnar han på några minuter. För det är just det, att när jag nattar vill han bara amma och blir jätteledsen om han inte får. Gurkan ammar fortfarande på natten och jag vet inte riktigt hur vi ska göra med det, om vi ska fortsätta eller försöka få honom att inte amma på natten. Hittills har jag känt att jag inte pallar några skriknätter, det har varit så mycket med uppsatsen osv men nu skulle vi kunna sluta med nattamningen och dela på dom skriknätter det troligtvis skulle medföra under en period. Men jag är osäker på om jag vill, om det är värt det. Jonas bryr sig inte, han får ju sova bra när jag är hemma och mindre bra om jag inte är hemma vilket inte är så ofta. Ibland känns det som att vi skulle sluta amma för att det förväntas av oss, att nu ska han sova hela natten, helst i egen säng osv. Visst, det skulle vara skönt att få sova hela nätter men frågan är om att sluta amma på natten skulle leda till det? För om inte så ammar jag hellre än går runt och tröstar ett ledset barn, även om jag och Jonas kan dela på det vilket vi inte kan nu. Och det här med att han vägrar dricka välling ställer ju också till det. Dom kvällar när han däckar vid sju utan att ha ätit ordentligt så behöver han säkert en energipåfyllning under natten och det är ju inte så passande att gå upp och servera gröt mitt i natten, då tror han ju säkert att det är morgon. Men hur ofta vaknar han på natten då frågar folk. Det är lite pinsamt men jag vet faktiskt inte. Jag ammar honom typ i sömnen så jag har faktiskt ingen aning. Kanske en, två, tre eller fyra gånger. Och det är väl just det, att det känns som att jag sover hela natten som gör att det skulle kännas jobbigt med skriknätter. Fast kanske har jag bara glömt hur det känns att sova en hel natt på riktigt eftersom det var nio månader sen sist.