hösten

Nu har jag äntligen fått schemat inför hösten. På första kursen som bönan antagligen kommer födas under har jag fått en jättebra lärare så det går nog bra. Kursen efter är det mycket storföreläsningar = icke obligatoriskt. Men jag kommer behöva en hel del hjälp med barnvakt på det jag måste gå på men det är nog inga problem. Det är jobbigt å inte veta när bönan kommer. Typiskt för det här samhället, man vill planera och veta, helst skulle man vilja ha en exakt tidpunkt. Men det är ju bara att acceptera att man inte har någon som helst aning. Läste att genomsnittet för en förstföderska är att gå över tiden åtta dagar. 5% föder på det utsatta datumet. 5% att det blir 090909. Jag ska målvisualisera som Hanna säger så det blir en nollnia.

lugnad

Idag träffade jag min barndomsvän och hennes lille. Bättre terapi inför det som komma skall finns inte. Jag är så lugnad vad gäller allt. Så himla snäll och lugn bebis (och mamma) och värsta drömförlossningen, jag känner mig inte avskräckt det minsta.Vi pratade gamla minnen och det är något speciellt när man träffar barndomsvänner. Man känner varandra på ett annat sätt, även fast man inte träffats på flera år. En bra, men varm dag. Jag kände mig som en hund i värmen, flåsandes.

vecka 36

Hjärnan är nu färdigväxt, fostervattnet kommer inte öka mer nu utan snarare minska, bönans kinder börjar bli lite runda och hen börjar göra sig redo för att födas. Jag kan fortfarande röra mig relativt obehindrat och jag försöker gå minst en långpromenad om dagen för att hålla igång. På förmiddagarna är det så sjukt varmt i vår lägenhet så jag går runt halvnaken å dricker vatten. Värmen är faktiskt det enda som stör mig men jag föredrar ändå värmen framför regn för då kan man bada, något jag försöker göra så ofta jag kan. Jag sover gott, har inga problem med att hitta en bra sovställning, jag är ju en van sidosovare. Tänker mycket på förlossningen och tiden efter och ibland får jag panik, mest när jag är trött. Ska vi verkligen ha ett barn? Hur ska det gå? Kommer vi bli bra föräldrar? osv osv. Att skaffa barn är ju ett beslut för livet vilket såklart är ganska (eller mycket!) skrämmande.

bad

Bad är kanske det bästa. Det tycker Sally också. Ett bad om dagen vore ultimat. Igår blev det Gömmaren, idag blir det Mälaren. Jag är varm som en kamin, särskilt i vår väldigt varma lägenhet. Då behöver vi svalka av oss, bönan och jag. Jag borde plugga. Om jag ska kunna klara kurserna i höst med en liten böna. Japp, nu är det marsch pannkaka iväg och läsa boken "Nytta och fördärv". Hurra vad skoj!

kvarn

I helgen har jag varit på fest hos Hanna i kvarn och badat i ett grustag, lätt sommarens bästa bad!

barnmorskorna

För ett tag sen gick serien barnmorskorna på tv. Jag följde varje avsnitt noga. Och grät. Nu finns den inte att titta på längre och i brist på annat har jag nu börjat titta på norska barnmorskorna. Jag blir inte alls rädd av att se förlossningar vilket man kanske skulle kunna tro. Å när det blir något riktigt jobbigt tänker jag "Äh, det händer inte mig". Bra försvarsmekanism! Jag har två avsnitt kvar att se, ska nog kolla med Jonas imorgon. Jag har en något ambivalent känsla inför förlossningen. Jag växlar mellan att tänka "Hur svårt kan det vara? Det föds ju barn hela tiden, ut kommer ju ungen alltid" och "Jag kommer dö". Just nu är det en period av det första.

på väg ner?

Idag har jag känt en ny känsla i magen. Det har varit ett väldigt tryck nedåt och lite huggande smärta nedåt. Funderar på om det kanske är bönan som flyttar sig nedåt på väg mot att fixeras men jag vet inte. Har läst på och förstagångsföderskor kan fixeras typ nu. Kändes rätt obehagligt, typ som att någon (läs bönan!) mosade min urinblåsa gång på gång fast det kändes inte som det vanliga urinblåsemoset (hoho!).