Idag träffade jag min barndomsvän och hennes lille. Bättre terapi inför det som komma skall finns inte. Jag är så lugnad vad gäller allt. Så himla snäll och lugn bebis (och mamma) och värsta drömförlossningen, jag känner mig inte avskräckt det minsta.Vi pratade gamla minnen och det är något speciellt när man träffar barndomsvänner. Man känner varandra på ett annat sätt, även fast man inte träffats på flera år. En bra, men varm dag. Jag kände mig som en hund i värmen, flåsandes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar