vecka 37

Nu är det inte långt kvar! Bönan väger cirka 3 kg och går fortfarande upp i vikt, men växandet på längden avtar. Näring lagras i organen så att bönan ska klara av påfrestningar vid förlossningen. Bönan är fortfarande väldigt livlig och rör sig mycket. Kanske blir det mindre när bönan fixerat sig och sitter fast med huvudet, men än så länge sprattlas det hejvilt under stora delar av dagen. Vad är det för vilding där inne egentligen? Lite orolig blir man allt. Jag tror att det är sammandragningar jag har börjat få lite då och då, oftast på morgonen men jag är inte säker. Annars är jag fortsatt pigg och glad och går minst en långpromenad om dagen. Jonas går ofta med mig och vi går i min takt, säkert bra tålamodsträning för honom som annars brukar ha svårt för att gå långsamt. Det märkt att han också blir mer och mer förväntansfull och nyfiken, han pratar ofta med bönan och känner efter hur hen rör sig därinne. Jag känner mig inte trött men samtidigt har jag märkt att jag oftare än innan hamnar i fåtöljen, så lite tröttare är jag nog allt. Jag känner också ett ökat behov av lugn och ro, särskilt jobbiga ljud stör mig mer nu än annars. Så passande att vi bor i en byggarbetsplats då.