seglingskurs

Hela helgen har jag spenderat ute i saltsjöbaden knopandes knopar och seglandes segelbåt. Jag och pappa har varit på en nybörjarkurs i segling som jag fick i födelsedagspresent. När Jonas och jag köpte segelbåten var vi på ungefär samma nivå vad gäller seglingskunskap, dvs ungefär noll. Ändå tror jag att Jonas kommer vara den som tar kommandot och är någon slags kapten. Det är så lätt att hamna i redan uppkörda spår, inte uppkörda av oss men utan hundratusentals kvinnor och män innan oss. Och jag hatar det. Det går såklart att göra egna nya spår men det tar mycket mer energi. Exempelvis när vi totalrenoverade vår förra lägenhet skulle jag vilja påstå att jag gjorde lika mycket om inte mer inklusive såga, borra och planera. Men det tog på nåt sätt mycket mer energi av mig än av honom och det var Jonas som fick allt beröm för det fina köket han hade byggt osv men det är en annan historia. Åter till seglingen. Nu har jag alltså gått en kurs. När jag kom dit i lördags morse hade jag inställningen att jag är sämst i hela världen och att alla på kursen kommer att vara så mycket bättre än jag. Jag tänkte att jag kommer lyckas välta båten trots att det är omöjligt. Jag behövde lite självförtroende minst sagt. Och det fick jag! Utan att verka allt för skrytsam skulle jag vilja påstå att jag var bland dom bättre på kursen. Nu är jag i en överlägsen ställning gentemot Jonas vad gäller segelkunskaper. Och det kanske är det som krävs för att vi inte ska hamna i dom gamla uppkörda spåren där Jonas sitter vid rodret. Jag måste bara peppa mig lite och tro på mig själv lite mer och framför allt att våga göra misstag. För det är också en skillnad mellan Jonas och mig, han vågar testa fast han inte är helt säker. Jag vill känna mig 100% innan jag gör något. Det taskiga är bara att om Jonas skulle misslyckas med något skulle det vara för att han är nybörjade/oerfaren/dumdristig/klantig medan om jag skulle misslyckas med något är det för att jag är kvinna.