Gurkan har haft sin första riktiga förkylning med feber. En ynklig liten gurka som inte vill vara någon annanstans än i famnen. Det blir ganska intensivt. Exempel: Jag behöver gå på toa. Jag kan välja att stänga dörren men då står gurkan utanför och gråter och bankar. Låter jag honom vara i badrummet klättrar han bara upp i mitt knä. Jag väljer ändå det senare men inget alternativ känns speciellt tillfredställande. Jonas jobb håller på och flyttar så han har jobbat heltid den här veckan. Vi har ju varit bortskämda med att vara två hela sommaren också. Jag är helt slut när han kommer hem från jobbet och jag räknar ner timmarna tills han kommer och kan ta över hela eftermiddagen. Men fan vad tufft det måste vara att vara ensamstående eller ha en partner som inte tar något ansvar. Ja herregud.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tänker ofta samma sak. All heder år ensamstående! Och jag förstår dig så, maken har jobbat över hela veckan och det blir lååånga dagar. Skruttan har ant tänder på g och är så mammig, men hon vill gärna sitta ifred ibland också, skönt!
SvaraRadera