bebisbesök

Igår hade vi bebisbesök av Linda och Mickes bebis X som är 12 dagar gammal. Så himla fin! Men det kändes så konstigt att träffa en så liten bebis, vi har inte träffat någon så liten efter gurkan. Det känns som jag har glömt helt hur det var. Skrek gurkan på samma sätt? Sov han verkligen sådär mycket? Hade han sådär små fingrar? Det känns så otroligt avlägset att gurkan låg sådär på molnfilten i soffan i sin ostkrokställning. Och första tiden med gurkan när det kändes som att dagarna gick i ett och att bara hinna duscha i lugn och ro kändes avlägset, hur kom det sig? Dom sover ju typ 20 timmar per dygn! Vad gjorde vi hela dagarna? Jag tror svaret är: ammade, sov när vi hade möjlighet, bytte bajsblöjor, tog mot besök, satt med gurkan sovandes i våra famnar och tröstade. Men det känns ändå konstigt att det skulle ta hela dagarna.

Än så länge namnlösa bebis x charmade alla när han vaknade.


Gurkan var nyfiken och blev sympatiledsen när bebis x började gråta.