slutet på en tid

Det är lite konstigt att vara på landet. Senast vi var här var det nyår, femton minusgrader, mängder med snö och året började med aningar om att jag var gravid. Mest på grund av att mina bröst kändes som två stora blåmärken och jag var tvungen att sova på rygg. Och för att dagarna gick och jag inte fick min mens. Det första jag gjorde när vi var tillbaka hemma var att gå till apoteket och köpa ett graviditetstest. Positivt. Men det visste jag redan åtta dagar över tiden. Fast jag brukade ofta tro att jag var gravid, känna diverse gravidsymptom stup i ett så Jonas tog nog inte mitt "jag är nog gravid" på allvar. Han blev rätt chockad när jag faktiskt var gravid på riktigt. Han reagerade med att gå å lägga sig å sova mitt på dan. Han sov länge. Sen gick vi en promenad och allt kändes overkligt. Och spännande. Nu här på landet känns det som att det här är slutet på en tid i våra liv. Nästa gång vi kommer hit har vi ett barn med oss. Det känns konstigt att tänka sig och vi passar på att vår sista barnfria sommar sova i mängder och göra precis vad vi känner för.