brevet

Brev är ett bra sätt att kommunicera. Jag har länge tänkt att jag borde skriva ett brev till gurkan som han kan få sen när han blir större. Det var på min att-göra-lista innan jag börjar skolan igen och nu är det klart. Jag har skrivit hur det känns nu, vad jag tänker om framtiden och såklart om hur fantastisk och underbar han är och hur mycket jag älskar honom. Jag har tänkt att han ska få det någon gång i tonåren, en tid som för många är jobbig. Det står också att han kan säga allt till mig och, mitt bästa tips: skriv ett brev om du inte vill/vågar prata om något jobbigt. Mycket nöjd med att brevet äntligen blev skrivet, det blir annars lätt en sån grej jag tänker att jag ska göra men som aldrig blir av.

manliga barnsånger

Gurkan fick den silvriga barnkammarboken i välkomstpresent och vi har senaste dagarna suttit och sjungit lite ur den. Jag slås av hur många sånger som handlar om killar. Många sånger handlar också om djur som kan tyckas vara neutrala - om det inte var det att dom ändå alltid nämns som "han". Exempelvis ekorrn satt i granen ... fick HAN höra barnen... Eller björnen sover ... HAN är inte farlig. Osv med typ alla barnvisor med djur. Så jag räknade. Här är resultatet:


32 av sångerna hade en kille/man/hane som huvudperson

9 av sångerna hade en flicka/kvinna/hona som huvudperson varav tre var mödrar exempelvis trollmor

52 av sångerna var neutrala

Mest stör jag mig på att alla djur alltid ska vara killar, inte bara i sånger utan alltid. En kråka i trädet - han. En hare på vägen - han. En gädda i vassen - han. Alltid han. Jag måste kompensera och byta ut han mot hon i sångerna och jag kallar alla djur för hon för att väga upp. Fast då minsann ska alla kommentera "hur vet du att det är en hon?" men hade jag sagt han hade ingen reagerat.

prata

Gurkan har börjat snacka så mycket senaste veckan. Hela tiden kommer han på nya ljud och han kan ligga hur länge som helst (nästan) och babbla på. Favoriten är att ligga och hålla i sina fötter, prata lite med dom, suga lite på tån och berätta om dagen för sina fötter. I morse vaknade han klockan 06 och tyckte att det var dags att berätta för sina fötter om alla spännande drömmar han drömt under natten. Jag tyckte det var en dålig idé men inte brydde han sig om det. Han fick gå upp med Jonas istället så jag fick sova en timme till. Skönt, särskilt med tanke på gurkans nya sovvanor. Ungefär såhär: Somnar 22.15, vaknar 00, vaknar 01.45, vaknar 03, vaknar 04.15 osv osv hela natten. Jag känner mig lite trött och drömmer om en hel natts sömn. Jag sover säkert mina 8 timmar men helt uppstyckat och det blir inte samma kvalité. Ändå kan jag inte låta bli att le när jag vaknar av den här pratkvarnen till unge:

min tid

Min träning går prima bra. Jag joggar och går på olika träningspass och jag ska snart boka in en tid med en personlig tränare för att komma igång med styrketräningen. Pepp! Det är intressant hur synen på träning förändras. Jag har visserligen senaste åren tyckt om att träna men sen jag fick barn är det ändå annorlunda. Träningen blir även min tid för mig själv. Jag joggar och lyssnar på musik och kopplar helt bort och släpper ansvaret för gurkan. Jag njuter av träningen på ett helt nytt sätt och jag är bättre på ett pressa mig nu då jag vet att det (ibland) kan vara svårt att få in träningstillfällena, bäst att passa på att ta i ordentligt då alltså. Bra träningspepp det här med barn!

spara?

När man får barn får man också massor av presenter. Under gurkans liv har han fått presenter i tre omgångar. 1. När han föddes. 2. På sin välkomstfest. 3. I julklapp. Vi är mycket nöjda med det mesta, folk verkar känna oss bra och veta våran smak på både kläder och leksaker. Men sen har vi även fått en hel del saker som vi absolut inte tycker om. En del riktigt fula kläder och billiga plastleksaker. En del batteridrivna som låter till och med. Först tänkte jag att vi inte fick sälja eller skänka bort saker vi fått. Det är en sak om det är en själv som fått dom men det är ju faktiskt gurkans saker. Fast nu har vi ändrat oss. Vi får faktisk sälja/skänka bort dom kläder vi inte tycker om, dom kommer ju ändå aldrig användas, bara det att det känns lite bättre om dom ligger kvar i lådan och så "råkar" han växa ur dom innan han hunnit använda dom. Och med leksakerna. Alltså billiga plastleksaker som låter. Nej. Han kommer samla på sig mycket sånt ändå när han blir äldre för så fort han är stor nog att själv öppna sina paket och välja vad han tycker om kommer det inte vara lika lätt att välja bort saker. Så lika bra att passa på då alltså. Tradera och stadsmissionen, here we come!

året i bilder

Januari. Vi firade nyår på landet med Jonas familj. Sen stannade vi kvar med Jonas mamma och syster + hundarna. Det blev -20 grader och massor av snö och året började med misstankar om att jag var gravid. Den 7:e januari gjorde jag ett graviditetstest med ett plustecken!



Februari. I slutet på februari var jag officiellt gravid och vi gav koppar i present till våra föräldrar istället för att berätta.


Mars. Denna bild från mars får symbolisera hur det kändes. Det börjar bli vår och jag cyklar till min skola över västerbron, mitt bästa plats i Stockholm. Jag känner mig så glad och tänker att jag är i mitt lyckligaste tillstånd någonsin hittills i livet.


April. Jag och Maja fyller 24 år och jag har min kanske bästa födelsedag någonsin. Vi hade en heldag tillsammans med massor av aktiviteter.


Maj. Det är äntligen dags för inflytt i vår nya lägenhet vi köpt 2 år tidigare. Då kändes en trea så stort men det passade ju plötsligt väldigt bra nu när magen växer (och tar sån plats i lägenheten!)


Juni. Midsommarafton hos mina föräldrar och jag har slutat i skolan och jobbar bara lite grann. Underbart att vara ledig, särskilt med tanke på hur mycket jag jobbade sommaren 2008.


Juli. Den årliga helgen i Tiveden hos Jonas kusin. Jag börjar bli en riktig tjockis.


Augusti. Jag åker till Hannas kvarn och en av hennes kompisar har en undervattenskamera. Denna bild får sammanfatta augusti som innehöll många svalkande bad.


September. Nio dagar över tiden föds han äntligen vår lilla bebis vi väntat på så länge. Och han är helt fantastisk!


Oktober. Jonas och jag är hemma och lär känna vår nya familjemedlem. Det blev många fina barnvagnspromenader för oktober var en solig månad. Det blev även många snabba promenader hem med en skrikande bebis då gurkan blev akut hungrig hela tiden.


November. Vi har en välkomstfest för gurkan och jag lyckas tillslut få tag i den fina ceremoniklänningen tack vare läsarna av bloggen.


December. Gurkans första julafton och han sov inte på hela festligheterna. Däremot sov han på tolvslaget på nyårsafton och tänk att nästa decenniumskifte är han 10 år.

nyårsafton

Sömnbrist och förkylning är en mycket dålig kombination. Och det tär på humöret. Men nu är jag på bättringsvägen men stannar för säkerhets skull inne idag. Jonas är ute på promenad med gurkan så jag har lägenheten helt för mig själv. Lyx. Igår firade vi en stillsam nyårafton. Maja och Erik kom hit på knytismiddag (avokadosoppa, piroger och sparrispaj!) och vi hade underbar utsikt från vår lägenhet. Jag brukar alltid spendera tolvslaget utomhus någonstans frysandes men i år blev det mycket bekvämt i vardagsrummet och ändå har jag aldrig sett så mycket fyrverkerier. Fast vi höll oss inne från balkongen, den var i lagom höjd för raketerna att detonera = moget och insiktsfullt att hålla sig därifrån.

Avokadosoppan är framdukad

Maja hade finaste tröjan med små guldpärlor på = en hit enligt gurkan så ska du vara trendig 2010 vet du vad som gäller

Tomtebloss var ganska roligt tyckte gurkan

Tomtebloss var väldigt roligt tyckte Erik och Maja

Jag och Maja i en tomteblossfight a la Harry Potter. Maja har trollat bort mig som ni ser.