kvällsgrinig

Gurkan har sedan cirka en vecka tillbaka varit kvällsgrinig. Det verkar spela mindre roll vad man gör men något annat än att bära runt honom är otänkbart, alternativt ha honom i famnen och buffa honom i rumpan. Äta brukar såklart också gå bra. MEN så idag gick vi på en promenad när grinigheten brukar börja och då somnade han gott i vagnen och är nu fortfarande glad när gnälligheten normalt sett når sin kulmen. Jag ska inte ropa hej än men det verkar vara lovande utsikter inför kvällen. Jag och gurkan har idag också tagit vår första tunnelbanetur tillsammans. Resan tog hela åtta minuter och allt gick bra förutom att vagnen började rulla bakåt mot en trappa när jag betalade i spärren. En vänlig dam/kvinna kom till undsättning. Aldrig mer lämna vagnen så mycket som en decimeter utan bromsen i.