måndag

Gurkan har däckat i mitt knä efter ett rejält skrovmål, han sträcker armarna över huvudet, gnyr lite och ser extremt nöjd ut. Vi har just kommit in från en långpromenad och jag börjar bli hungrig. Lunch? Vad finns i frysen? Inget känns tilltalande. Något (läs gurkans rumpa) luktar bajs. Men nu är det ju ingen idé att byta, då kommer han ju tro at det är dags att vara pigg och vaken igen och det är det inte. Det vore skönt att kunna både laga och äta mat i lugn och ro, något som inte hänt sedan urminnes tider (typ). Kanske skulle jag även hinna med en tupplur medan han sover, han vaknade pigg och glad redan vid åtta i morse, alldeles för tidigt för min smak. Och dopklänningen vi skulle ha som jag spanat på i flera år och tänkt när jag får barn ska den ungen ha en sån. Senast visade jag den för mamma för några vckor sen men nu är den SLUT! Överallt! Buhu min dröm om det fina äppelträdet gick upp i rök och nu står vi utan klänning till barnavälkomnandet.