Drama på vägen hem

Igår efter en usel pjäs på stadsteatern med Maja å Jonas och en underbart god middag på Indian Garden lyckades Jonas övertala mig att gå hem. Det blev en dramatisk promenad! På vägen mellan Liljeholmen och Midsommarkransen hörde jag Jonas säga "oj oj oj oj"... Därefter en smäll. Något flög högt upp i luften. Jonas hade sett rådjuret långt innan föraren som körde rakt på. Vi sprang fram. Det var en gammal tant som kört (säkert med dåligt reaktionsförmåga!) och rådjuret levde fortfarande. Tanten hade ingen telefon så Jonas ringde direkt och larmade. Jag blev sjukt stressad av det lidande rådjuret och ville att någon skulle komma och skjuta det fortast möjligast. På polisen sa dom att det kunde ta jättelång tid innan en vildvårdare kunde vara på plats men Jonas sa att den låg i vägen i ytterfilen och att de måste skynda sig. Så polisen kom och sköt det. Buhu jag är så blödig, det är något speciellt med djur. Och jag tycker på nåt sätt att jag mer får tycka synd om rådjuret eftersom jag inte äter kött. Jag kan bli upprörd när folk tycker så förfärligt synd om djuret och i nästa sekund går och äter kött från ett djur som lidigt 100 gånger mer. Jag visste att jag skulle drömma om rådjuret i natt vilket jag också gjorde. Jag hade sjukt ont i vaderna när jag vaknade, jag vet inte om det berodde på drömmen, promenaden eller att jag haft kramper hela natten.