pärs

Idag var jag med gurkan till min praktikplats där jag var i våras. Han var poppis men det blev lite mycket tanter där ett tag tyckte gurkan så vi fick gå undan för lite lugnt och ro några gånger. Han ville dock inte sova så när vi gick därifrån på eftermiddagen somnade han på en sekund i vagnen. Skönt tänkte jag, jag skulle handla lite smågrejer till några pysselprojekt och kunde nu göra det i lugn och ro. Trodde jag. Han borde vara helt däckad men vaknade ändå så fort vi kom in i centrumet. Typiskt, hade varit så skönt att gå och såsa i lugn och ro. Vägen hem blev en pärs, min värsta bussresa någonsin. Trångt (hur kan barnvagnsplatserna vara så små att två normalstora vagnar inte går in i bredd?) och otrevlig chaufför. Vi fick stå typ i gången och så fick vi flytta oss ut mot dörrarna när någon skulle gå förbi. Men då kunde inte dörrarna stängas så då fick vi flytta oss fram och tillbaka. Jag hade aldrig tagit vagnen om det inte var för att jag skulle ha med mig kakor jag hade bakat. Tur att gurkan sover, tänkte jag. Det skulle jag inte ha tänkt (tänk aldrig en tanke som börjar med "tur att"). Han vaknade och jag kunde inte ta upp honom eftersom jag var tvungen att flytta vagnen hela tiden så där stod jag och försökte roa honom med en skallra. Det gick sådär. Sen gick den andra vagnen av så vi fick mer plats och jag kunde sätta mig med honom i knät. Då blev han superledsen, säkert en kombination av sömnbrist och hunger och verkligen gallskrek. Det är inte mycket att göra mer än att försöka lugna honom, vagga honom i famnen och försöka att inte bli stessad fast hela bussen typ hatar oss. Satan vad trött jag var när vi väl kom hem, alldeles svettig, kändes som om jag hade varit ute och joggat i kombination med att skrivit högskoleprovet, jag var liksom slut i både kroppen och huvudet.