samsovning

Innan gurkan föddes köpte vi en fin spjälsäng. Vi satsade på kvalité med en (förhoppningsvis) riktigt bra madrass. Och en vagga köpte vi. En som fästes i taket. Det verkade ju så skönt att bebisen kunde ligga där och vaggas till sömns. För säkerhets skull köpte vi även en hundsäng från IKEA att ha mellan oss i sängen. Mycket konsumtion innan han ens var född. Han har inte sovit en enda natt i sin spjälsäng. I vaggan sov han en natt när Jonas envisades med att använda den. Jag sa att jag inte orkade gå upp på natten och lägga i och ur honom ur vaggan när han skulle ammas men Jonas sa att han kunde göra det. Och så blev det. Sen tyckte inte Jonas heller att vaggan var en bra idé och jag tror vaggandet till sömns låter mysigare än vad gurkan tycker att det är. Den ska säljas på blocket inom kort. Så då återstår hundsängen. Som han oftast bara sover i första sovpasset. Sen ammar jag och vi somnar om ihop och hundsängen agerar typ huvudkudde åt mig eller ligger nånstans i sängen och skräpar (som om det inte var trångt nog). Och jag gillar det som fan. Det är till och med det bästa jag vet. Att sova så nära så nära vår lilla bebis och vaknar han till kan han snutta lite på mitt bröst. Då blir han trygg och somnar om. Och vaknar jag kan jag sniffa honom bakom örat. Då blir jag trygg och somnar om.