moderäv

En riktigt modeintresserad unge har vi fått!

Gurkans fem-i-topp
1. Mönstrade sjalar
2. T-shirts med tryck
3. Tröjor med små knappar upptill, typ farfarströja
4. Guld
5. Juloutfits

Bubblare: prickigt

Gurkans utelista:
- Ytterkläder
- Svart

juldagarna

På juldagen sov gurkan till tio. Nytt rekord! Han var väl helt slut efter julafton. Vi slappade och tog det lugnt samt gick en långpromenad i blåsten med godmor Maja. Igår på annandagen var vi på middag hos mina föräldrar. Vi spelade pictionary, mitt lag vann såklart! Nu gör Jonas matsäck vi ska ta med oss ut till båten, vi ska dit och skrapa färg. Jag känner mig inte så pepp, det är -8 grader och jag har ont i halsen men det måste ju göras.


Gurkans favorit är att sitta på pappas axlar och hålla i sig i håret


Alla gurkans bästa saker på samma gång - ljus, guld och spegel


Sitta hos mina föräldrar och titta på brasan

julafton

Gurkans första jul och den första julaftonen vi firade hemma hos oss med både min och Jonas familj. Det hela flöt på smärtfritt och som den julhatare jag är (men jag mjuknar med åren) måste jag ändå säga att julaftonen var helt okej bra.


Julaftons morgon och gurkan är på ett strålande julhumör


Sen kom gästerna. Gurkan fick detta år nöja sig med att äta på sin fisk


Hej tomtegubbar slår i glasen


Gurkan börjar bli trött men vägrar sova


Allt julgodis vi har gjort

Gurkan fick ett labangym av sin mormor och morfar. Han var sjukt nöjd och här leker han med sin mormor

Han vägrade sova på hela dan i princip. Man kan ju inte sova på julafton, tyckte han. När sista gästerna gick däckade han.

julvaka

Igår var vi på julvaka hos Markus och Ronja i deras nya lägenhet i Vasastan. Det blev saffransbullar, pepparkakor med ädelost och massor av glögg. Smarrigt! Sen blev det sällskapsspel innan det var dags för oss att åka hem. Nackdelen med bebis är att det inte går så bra att vara uppe sent. Han somnade som vanligt runt 22-tiden men han vaknar ju också som vanligt vid cirka åtta på morgonen = det blir väldigt lite sömn för mig och Jonas om vi går och lägger oss för sent. Hur som helst så var det hela mycket lyckat!

Värdparet

Gurkan lekte med mitt senaste traderafynd - en klassisk brioskallra

Fredrik, Christofer och Erik

julstök

Jag brukar alltid vara jättestressad hela december. Alla julklappar som ska köpas, julgodis som ska bakas och julkort som ska skickas. Det mesta har jag gjort i år också, till och med extra mycket godis i år men ändå är jag mindre stressad. Anledningen är att vi har en julklappsfri jul. Sjukt vuxet och trist men oj så skönt. Slippa klura, stressa och handla julklappar till alla. Jag har köpt två julklappar. En till Maja och en som vi ska lotta, alla köper en julklapp för 150 kr och sen byter man i ett lotteri. Lagom. Och vuxet. Idag har jag julstädat medan gurkan farmor var här och underhöll gurkan. Ikväll blir det julvaka hos Markus och Ronja med glögg och pepparkakor. Pepp!(arkaka)

Gurkan nya favoritlek är med skallran.

skratt

För några veckor sedan hörde jag gurkan skratta för första gången. Sedan dess har det varit ganska tyst men senaste veckan skrattar han mer och mer. Roligast är pappa Jonas.

tre månader

Valde en ganska passande tremånadersbild. Pepparkaksdräkten för att det snart är hans första jul och även händerna är talande. Hans händer (och allt annat han får tag på) befinner sig i munnen. Allt ska smakas på och alla gosedjuren ska det hånglas med. Han följer mig eller Jonas med blicken vart vi än går och behöver inte bli runtburen eller ha någon av oss nära hela tiden utan han kan sitta i babysittern länge och titta på oss när vi exempelvis lagar mat. Funderar på hur hans tremånadersdag ska firas? Kanske tacos ikväll? (tacos är standardmat för oss, vi är riktiga svenssons med tacos på fredagar.)

vaccin

Igår fick gurkan vaccin, det där vanliga tremånadersvaccinet mot diverse sjukdomar. Det var inte planerat, egentligen skulle han få det på måndag men när vi ändå var där på föräldragrupp och vägde och mätte efterråt så kunde vi lika gärna ta det när vi ändå var där tyckte sköterskan. Gurkan satt i mitt knä och grät en skvätt när den onda onda sköterskan stack honom. Buhuuu. Sen var det bra igen. Men sen på kvällen blev gurkan så ledsen så ledsen. Mest slumrade han mellan sina gråtattacker och vi tyckte så synd om honom. Det gör liksom ont i hjärtat. Och skelettet (hans gråt känns som den går rakt in i mitt skelett). Vi tänkte att det här kommer bli den första natten han är vaken och ledsen men vid 22 somnade han som vanligt och på morgonen var han på sitt vanliga strålande morgonhumör. Detta fick mig att tänka på hur bra vi har det. Han är sällan ledsen och har aldrig varit ledsen på natten någonsin, inte ens i natt. Och han är så fantastisk den lilla människan. Jag kan titta på honom hur länge som helst. <3 Och idag fyller han tre månader. Grattis!

snö

Med tanken "det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder" i huvudet begav vi oss påbyltade ut i snön idag med barnvagnen. Igår gick vi med bärselen men det känns lite läskigt när det är så halt. Tji fick vi idag i alla fall. Det gick inte att komma fram. Det hade varit jobbigt att GÅ enbart utan vagn och med vagn blev det en omöjlighet. Vi fick kapitulera och försöka ploga oss hem igen.
Dagens utsikt från fönstret. Korsningen eller husen mittemot syns inte ens.

rosa

Det är intressant med färgen rosa. Historiskt sett har rosa varit stridens färg som framförallt män bar. Rosa var lika med manligt. Nu anses rosa vara en tjejfärg som många feministiskt medvetna personer väljer bort på sina döttrar. Men blått går bra. Varför ska endast "tjejfärgen" sluta användas medan "killfärgen" blå fortfarande kan bäras av både pojkar och flickor? Jag läste en intressant text i ämnet skriven av Fanny Ambjörnsson. Hon skriver bland annat:

"Trots att flertalet föräldrar i mitt material motiverar sin skepsis till rosa med feministiska
argument (som att det är förtryckande och fastlåsande för flickor), blir det ändå flickorna som i slutändan ska åtgärdas. Det är det kvinnligt kodade som måste kläs om i blått, medan det blåa framstår som mindre markerat, degraderande och besmittat."

Min favoritfärg är lila men jag tycker även väldigt mycket om rosa. Inte babyrosa då men stark rosa. Gurkan har kläder jag och Jonas tycker är snygga. Därav har han kläder i nästan alla färger men framförallt i de färgskalor jag gillar (hittills har det mest varit jag som köpt kläder men det är förändring på gång sedan Jonas upptäckt tradera!). De flesta antar att han är en tjej och även efter att jag sagt att han är en kille fortsätter dom att säga hon, vilket jag i sig inte har några problem med (vad är grejen med föräldrar som blir jätteupprörda om någon inte kodar in deras barn i rätt kön?) men det visar ju på hur stark denna kodning är. Rosa = tjej. Jag gillar att han är en sån könsöverskridare utan att veta om det för än så länge har han ingen egen vilja och uppfattar inte omgivningens reaktioner. Andra bullar kanske det blir i framtiden när han som treåring kanske gör revolt mot vårt fina genustänk och bara vill ha blått, grått och brunt. Den dagen den sorgen.

spökbarnet

Imorse tog gurkan sovmorgon till halv tio. Hurra sa jag. Och hurra sa jag igen när jag drog upp persiennerna. Snö! När gurkan varit vaken en tag och ätit begav vi oss ut på isiga vägar runt långsjön. Jag är livrädd att jag ska halka och tappa vagnen nerför en backe eller om han sitter i bärselen halka och landa på honom. Fast landar man inte på rumpan om man halkar, inte landar man på magen? tänkte jag. Några minuter senare såg jag en man som kom gående över vägen en bit bort. Och han halkade. Och han landade pladask på magen. Jahapp, då kan jag inte känna mig lugn när han sitter i bärselen heller med andra ord (mannen hade för övrigt hunnit resa sig, borsta av sig snön och gått därifrån när vi kom fram, det var inte så att jag bara konstaterade att han hade ramlat, jag hade faktiskt kollar hur det gått om jag varit närmare!). På vår promenad runt sjön går vi även förbi ett hus. Ett spökhus. Med ett spökbarn på vinden. Se själva:

luciakvällen

Nu ikväll har vi varit på lucia/jul/nyårs-firande hos Jonas föräldrar. Gurkan blev en trött pepparkaka och somnade gott hos farmor.

lucia

Glad lucia önskar vi! Idag har det pysslats med pepparkakor och nu är huset klart. Själva ihopsättandet gick väldigt bra och bitarna passade men jag tröttnade lite när det skulle dekorera så det blev inte så snyggt kanske men nu har vi i alla fall ett pepparkakshus, mitt första faktiskt. Jag har stora planer inför kommande år, såg en så sjukt snygg skärgårdsbåt någon hade gjort. Jag tänker saltkråkan. Jag tänker skärgårdsbåt. Jag tänker rävar som smyger kring knuten och äter prickigkorvmacka.

första gången

Idag var första gången på över ett år som jag:

- drack starköl

- joggade

Båda gick över förväntan.

Här är vi på kvällskvisten.

grispyssel

Maja kom hit och vi julpysslade marsipan. Jonas var på jobbfest och jag och Maja åt sjukt god bakad potatis-middag. Gurkan var sjukt mammig hela kvällen och jag tycker mig se ett mönster. Knepigt det där men det är ju inte konstigt att han blir mammig när vi spenderar hela dagarna tillsammans.


Jag iscensatte mina grisar enligt senaste grisskandalerna. Den med svarta ögon är död medan dom andra äter på henne.

mvg

Igår var jag på efterkontroll på mödravården. Mina knipmuskler fick mvg av barnmorskan (älskar att kunna skryta om detta precis som Ellen en gång skröt om sina blygdläppars blekrosa färg, eller var det slidväggarna? jaja, det gäller att vara stolt över sitt kön). Jag fick även godkänt att träna all form av träning, bara jag lyssnar på min kropp. Det känns ungefär (tror jag) som att bli serverad ett gigantiskt julbord för en köttätare. Vad ska jag börja med? Aerobics? Step? Bodypump? Räknas stretchingen som efterrätt? Oh nu blev jag hungrig! Tur att godmor Maja kommer snart med marsipan så vi kan göra marsipangrisar (för det blir man ju mätt av). Vilket konstigt inlägg det här blev.

gurkanuppdatering

Gurkan har kommit in i en ät- och sovperiod nu då han både äter och sover mer än han brukar. Mest sover han på min mage på dagarna medan jag kollar på nip/tuck. En del har åsikter om det och påstår att vi skämmer bort honom om vi låter honom sova i våra famnar hela tiden. Jag har funderat på det där och är det nånting jag vill skämma bort mitt barn med är det närhet. Han trivs ju uppenbarligen mycket bättre sovandes på det sättet för han sover mycket längre och lugnare än om vi lägger honom själv.

Att ligga och titta på speldosebilen som sakta åker förbi är skoj!

Han börjar greppa saker mer för varje dag också. Det är kul att pilla på banden.

Hej hej gurkan

Majas brev

Godmor Maja hade skrivit ett brev som hon läste upp på barnavälkomnandet. Världens finaste.

Hej hej Alve!

Nu är du äntligen här. Äntligen, för oj vad jag har väntat. Inte visste jag när det här året började att det skulle präglas så mycket av just det, längtan och väntan. Några dagar efter nyår citerade din mamma Marit Bergman och skrev ” This is the year it all will happen”. Då förstod jag inte vidden av de orden, jag tänkte vaddå? 2009 är inte året allt kommer hända, detta är ett mellanår, sista året på det första decenniet detta millennium, visst, men det kommer inte gå till historien som året då allt hände. Nej, jag förstod inte alls vad din mamma menade skulle hända som var så himla speciellt det här året. Några dagar senare berättade hon att hon var gravid. Och sen började en evinnerlig väntan. Först innan vi överhuvudtaget fick prata om att du skulle komma, jag fick bita i läppar och hålla hårt i skinn för att inte försäga mig, bubbla över med det hemliga och fantastiska som väntade. Och sen när alla fick veta och barnmorskan uttalade det magiska datumet började nedräkningen till 090909. En väntan som mättes i dagar som långsamt tickade ner tills det inte vara några dagar kvar alls. Men inte heller då var det dags, väntan fortsatte vackert, tills en onsdag kväll då jag fick ett sms innehållandes orden ”första värken.” Då skruvades väntan upp, det blev mer en otålig spänning och varje gång telefonen gav ifrån sig ljud började mitt hjärta slå dubbelslag. I ett dygn gick jag med hjärtat i halsgropen och ett krampaktigt tag om telefonen och kunde inte slappna av, inte koncentrera mig. När kvällen kom åkte ni äntligen in till BB, din mamma, din pappa och du i magen. Den natten sov jag ingenting. Det var alldeles förspännande. För du föddes ett knappt år efter att USAs första svarta president twittrat sig hela vägen till Vita huset. Och självklart kunde inte dina föräldrar vara sämre, så hela natten droppade det in små twittermeddelanden som talade om fosterhinnor, utvidgningar och lustgas. Jag var klistrad och uppdaterade varannan sekund. Och tillslut, mitt på dagen, fick jag äntligen veta att nu var du här. Nu hade du kommit. Nu kunde jag sluta vänta.

Nu är du här, född rakt in i finanskriser och pandemier. Det är konstigt att vänta på nån som man inte vet vem det är. Och det är konstigt att man kan tycka så fruktansvärt mycket om någon som man inte riktigt känner. Att du kan uppta så mycket av min tankeverksamhet, trots att du när vi ses mest brukar ägna dig åt att sova, kanske i min famn, om jag har tur. Nej, jag känner inte dig än. Men dina föräldrar känner jag ganska väl skulle jag vilja påstå, och jag är så himla glad att just de bestämde sig för att skaffa barn tillsammans. Inget har någonsin känts mer logiskt, självklart eller smart. Jag vet inga vettigare personer, inga som jag hellre skulle vilja förde sina gener vidare och tillsammans uppfostrade världens bästa barn. Och jag är så himla glad att jag får vara med på ett litet hörn, av helt egoistiska skäl såklart, för min egen skull, men också för att jag tror att det krävs en by för att fostra ett barn, och den by som det krävs för att fostra dig är jag gärna en del av.

Nu är du äntligen här, och det är det största som har hänt. Men jag är inte så säker på att din mamma hade rätt. Det här var inte året då allt hände. Men det var året då allt började. Och jag ser framemot fortsättningen. Fortsättningen med dig.

barnavälkomnandet

Lite bilder från barnavälkomnandet.


Hela ceremonigänget: Hanna som spelade fiol, Maja, godmor, jag, Jonas, gurkan, Sandra som höll i det hela och Erik som läste finaste dikten.

Erik tänder ljus och läser en dikt av Karin Boye.

Godmor Maja läser sitt brev till gurkan.

Jag rödgråten av Majas brev (och det är inte för att jag är hormonell som jag grät - det är bara sån jag är. Jag blev rörd.)

Vi delade ut ansvarsområden för gurkan. Här är faster Susanna som är läs- och skrivansvarig.

Min moster och gurkans farfar.

Fika.

Paketöppning.

båtskrap

Jag kände mig mycket bättre idag så det blev en tur till båten för att skrapa färg. Gurkan sover alltid som en stock när vi är där, han kan sova 3-4 timmar utan att vakna. Måste vara den friska lantliga luften som gör det. Att sova utomhus är en höjdare! Jag skrattade åt hur Jonas vek sin mössa, jag sa att han såg ut som en kuf:


Du skulle se dig själv, sa Jonas då. Vadå? Vad menar han? Ser jag ut som en kuf eller? ;-)

Gurkan hatar att åka bil. Det är bara då han blir riktigt upprörd. Varenda gång om det inte är en bilresa precis när han har varit vaken i flera timmar, ätit och precis somnat. Då kan han sova en halvtimme eller så i bilen. Annars blir han tokig. Det är ganska begränsande, det är inte så att man blir sugen på att ta en tur på tre timmar till landet eller så och jag undviken in i det sista att åka med honom själv. Kanske en framtida miljöaktivist? "Redan som bebis avskydde han bilar".

magläge

Gurkan har haft en period då han inte gillar att ligga på mage. Pest och pina. Men senaste tiden har han mer och mer uppskattat magläge, mest tror jag för att han får ett utmärkt läge att ligga och suga på sin hand som annars mest far runt i ofrivilliga rörelser. Babygymmet är också rätt peppande vad gäller att hålla upp huvudet, finns så mycket skoj att titta på. MEN nu har han klurat ut hur han kan ligga och titta på grejerna utan att hålla upp huvudet - han lägger sig på sidan den finurliga lilla räven.

soffpotatis

Febern började stiga igår kväll när jag skulle gå och lägga mig. Feber i sig är ju inte särskilt jobbigt när man sover, tänkte jag och gick och la mig med sockor och varmast filten. Klockan 01 vaknade jag dock svintörstig och skakandes så det blev hälla i sig vatten och en reliv. Nu kom det värsta - febern går ner. Svett. Kändes som en flashback till graviditeten då jag jämt svettades på nätterna. Jag genomled några jobbiga timmar för att sedan återgå till normaltemperatur. Dock hade även en förkylning brytit ut under natten så idag har jag bara legat i soffan typ hela dagen och kollat på nip/tuck. Hoppas hoppas inte gurkan blir smittad.

mjölkstockning igen

Inatt fick jag mjölkstockning igen. Det var precis som förra gången att jag i princip mosade bröstet när jag sov. Det var dessutom rätt fullt på mjölk vilket resulterade i en mjölkstockning. Men nu visste jag hur jag skulle tacka det hela. Dagen inleddes med en lång varm dusch för att sedan hårtorka bröstet jättevarmt och i med fetvadd. Sen sov jag och gurkan typ hela förmiddagen på soffan. Skönt! Efter lunch kom febern ändå men jag tog reliv direkt den här gången och febern gick ner. Nu har reliven slutat verka och jag börjar känna mig lite frusen igen. Blir till att lägga sig snart. Helena med bebis kom på besök efter lunch och det var skönt med sällskap, jag var ju rätt pigg med reliven. Vi lyssnade igenom ett kasettband vi spelat in från 1997. Jag har ont i kinderna nu av allt skratt. *musik av typ westlife eller liknande spelas* "GIRLPOWER!!!! (jag och Helena skriker) När det är musik av killar kommer vi göra lite girlpoweravbrott. Men om det är tjejer som gjort musiken till exempel spice girl, all saints eller solid harmonie så kommer vi inte göra det"

Hej sålänge, nu ska jag gå och hårtorka mitt bröst igen!


Gurkan spanar in sin nya kompis

träning

Idag begav jag mig för första gången detta år till den lokala träningslokalen med mina obefintliga magmuskler för ett core-pass. Min plan är att först bygga upp mage- och ryggmusklerna och börja lite lätt med konditionen för att senare gå över till bodypump, step up och annat skoj. Vilken känsla det var att komma in i träningslokalen. Jag rös av njutning, fan vad jag har saknat det. Jag är så otroligt pepp och min största oro är att jag ska gå ut för hårt nu i början så jag ska verkligen lägga band på mig och ta det försiktigt, det var ju trots allt inte ens elva veckor sedan jag fortfarande var gravid. PEPP! Men fyfan vad jag sög på plankan :-(

föräldragrupp

Idag var tredje tillfället med föräldragruppen men jag missade förra gången så för mig var det andra gången. Vi hade babymassage och gurkan gillade. Så långt allt väl. Sen ställde sköterskan konstiga frågor om allt möjligt. Det hela ledde in på en diskussion om man som förälder behandlar sitt barn olika beroende på vad det är för kön. Jag tror det är ofrånkomligt, sa jag. Vi gör vårt allra bästa men det är skitsvårt, det är så djupt rotat. Det hela slutade med att sköterskan konstaterade att pojkar genetiskt gillar bilar. Detta grundade hon på att hennes son fick en bil när han var ett och han visste direkt hur han skulle göra. 1. Bilar har funnits i lite mer än 100 år. För att något ska sätta sig i generna genom evolution krävs mer än så. 2. Hur svårt kan det vara att klura ut att en sak med hjul ska rulla? Antagligen hade en eventuell dotter till henne gjort samma sak om hon fått en bil på sin ettårsdag. Vilket hon säkerligen inte skulle fått för hon är ju TJEJ hon förstår sig inte på sånt? Jag blir så trött och trött på mig själv för att jag inte sa emot henne. Men jag orkade verkligen inte. Det blir alltid så dålig stämning och vissa dagar kan jag ta det men andra inte. Idag var en dag jag inte orkade ta det.

vinterkyla

Jag läser att Stockholm har haft 17,3 soltimmar i november. Det märks. Normalvärde är tydligen 54. Men idag är det december och kylan slog till. Minus fem i morse och solen sken och det kändes friskt och härligt. Jag och gurkan hann ut på en promenad runt sjön när jag kom hem efter skolan innan det blev mörkt. Ja just det, idag var min sista skoldag på sju veckor. Även om jag inte lagt ner supermycket tid på skolan den här hösten så finns stressen alltid där. Något jag borde göra och jag utnyttjade varje minut då gurkan sov eller Jonas var hemma. Skönt att kunna bara ta det lugnt. Igår somnade jag också för första gången på eftermiddagen när gurkan somnade. Lär bli mer sånt framöver.

Gurkan fick härligt rosiga kinder av våran promenad.

tyngd

Sista skoldagen imorgon för terminen. Jag klarade det och jag är väldigt stolt. Nu är jag ledig på riktigt och om en och en halv månad börjar Jonas sin föräldraledighet. En bra sak med att ha barn är att jag nu får ha åsikter om saker som rör exempelvis föräldraskap och föräldraledighet. Innan var det som att det inte riktigt räknades, vänta tills du får egna barn får du se! Åsikterna får mer tyngd nu. Jag har aldrig fått så mycket "goda" råd om hur jag bör leva mitt liv som när jag var gravid. Mycket handlade om att känna efter. Ska ni verkligen dela på föräldraledigheten? Bestäm inte det nu, vänta och KÄNN EFTER. Och jag skulle inte tro att jag skulle klara det ena eller det andra som gravid eller med en bebis. Vänta du bara! var en återkommande fras. Och nu är tiden här som jag skulle vänta på och jag vet inte riktigt vad dom trodde skulle hända? Att mina moderskänslor skulle kicka in och göra mig oförmögen att låta någon annan än mig ta hand om mitt barn? Att jag skulle vara full med hormoner som förändrade den jag är? Jag känner mig precis som vanligt fast med en unge jag älskar över allt annat och det finns inget jag hellre vill honom än att han ska ha en lika bra relation till båda sina föräldrar.