tyngd

Sista skoldagen imorgon för terminen. Jag klarade det och jag är väldigt stolt. Nu är jag ledig på riktigt och om en och en halv månad börjar Jonas sin föräldraledighet. En bra sak med att ha barn är att jag nu får ha åsikter om saker som rör exempelvis föräldraskap och föräldraledighet. Innan var det som att det inte riktigt räknades, vänta tills du får egna barn får du se! Åsikterna får mer tyngd nu. Jag har aldrig fått så mycket "goda" råd om hur jag bör leva mitt liv som när jag var gravid. Mycket handlade om att känna efter. Ska ni verkligen dela på föräldraledigheten? Bestäm inte det nu, vänta och KÄNN EFTER. Och jag skulle inte tro att jag skulle klara det ena eller det andra som gravid eller med en bebis. Vänta du bara! var en återkommande fras. Och nu är tiden här som jag skulle vänta på och jag vet inte riktigt vad dom trodde skulle hända? Att mina moderskänslor skulle kicka in och göra mig oförmögen att låta någon annan än mig ta hand om mitt barn? Att jag skulle vara full med hormoner som förändrade den jag är? Jag känner mig precis som vanligt fast med en unge jag älskar över allt annat och det finns inget jag hellre vill honom än att han ska ha en lika bra relation till båda sina föräldrar.