spökbarnet

Imorse tog gurkan sovmorgon till halv tio. Hurra sa jag. Och hurra sa jag igen när jag drog upp persiennerna. Snö! När gurkan varit vaken en tag och ätit begav vi oss ut på isiga vägar runt långsjön. Jag är livrädd att jag ska halka och tappa vagnen nerför en backe eller om han sitter i bärselen halka och landa på honom. Fast landar man inte på rumpan om man halkar, inte landar man på magen? tänkte jag. Några minuter senare såg jag en man som kom gående över vägen en bit bort. Och han halkade. Och han landade pladask på magen. Jahapp, då kan jag inte känna mig lugn när han sitter i bärselen heller med andra ord (mannen hade för övrigt hunnit resa sig, borsta av sig snön och gått därifrån när vi kom fram, det var inte så att jag bara konstaterade att han hade ramlat, jag hade faktiskt kollar hur det gått om jag varit närmare!). På vår promenad runt sjön går vi även förbi ett hus. Ett spökhus. Med ett spökbarn på vinden. Se själva: