Lilla gurkan är ingen bebis längre, han fyllde ett år i lördags. Vi hade tänkt att bara ha dom närmaste men halva släkten bjöd in sig själva så det blev kalas hela dagen i två omgångar. Vi var lite oroliga att han skulle tycka att det blev för mycket men han verkade bara tycka att det var roligt.
Dukning och dekorationer i tema turkos och lila, en sjukt snygg färgkombination.
Gurkan gillade när alla sjöng för honom.
Bullar och kakor visade sig vara en höjdare!
Ta emot paket av sysslingen.
Gurkan fick en leksaksspis från mig och Jonas eftersom det är hans absoluta favorit på öppna förskolan, han kan stå vid den i timmar. Den här är en modern variant från IKEA som är väldigt robust och säkerligen tål mycket lek.
Paketöppning och leka med presenterna.
Trumtrumelitrum.
Med dom bilderna tackar vi för oss. Gurkan är ingen bebis längre och därmed kommer även hejhejbebis att stängas ner. Senaste månaderna har ändå bloggandet gått på tomgång så det känns helt rätt. Tack alla som läst och följt gurkans väg från en liten böna till en stor ettåring.
Jag är förkyld. Gurkan också. Det är jobbigt när man bara vill ligga i sängen å lyssna på gamla sommarpratare och virka men istället måste ta hand om en förkyld bebis. Jag har snor i hjärnan och snor på axeln. OBS! Snoret på axeln är ej mitt. Jag känner mig lite eländig, ni vet sådär man bara känner sig när man inte duschat på tre dar, man har sunkiga mjukisbyxor och näsan vägrar sluta rinna. Men så fick jag det här i brevlådan:
Från världens bästa Maja givetvis. Så himla fint! Hon berättade för någon dag sen att hon hade köpt fina örhängen med djur på och jag sa att jag också ville ha men stönade att det skulle innebära att jag skulle behöva åka till en affär vilket jag absolut inte orkade. Och så har hon köpt till mig! Nu tog jag på mig örhängena med harar på och känner mig genast lite friskare. Ja, till och med lite piffig!
I helgen var vi på vår kompis Johans landställe ute i skärgården. Det var grymt. Och vi har plötsligt en bebis som spatserar omkring alldeles själv på bryggan. Satan var fort det går nu.
Ni vet där den känslan av att vara felklädd? Typ befinna sig i ett sammanhang med helt fel nivå på kläderna, antingen vara för fint klädd eller för taskigt? Så kände jag mig idag i lekparken. Fast å gurkans vägnar. ALLA barnen hade galonbyxor. Gurkan äger inte ens ett par galonbyxor. Men det är nog en smart idé att införskaffa snarast med tanke på hur hans manchesterbyxor såg ut efter en timme i parken.
Gurkan brukar vara nakenfis en stund åtminstone en gång per dag. Det hela avslutas ofta med att gurkan kissar, han blir helt förvånad över att det plötsligt är blött på golvet för att sedan bli alldeles lycklig över hur kul det är att halka runt i sitt eget kiss. Bambi på hal is ser det ut som. I morse när han nöjd stod och lekte med någon av Cillas spännande grejer såg jag en bajskorv på väg ut. Vad göra? Jag fångade den i handen såklart!
Nu i veckan när gurkan var förkyld och vi mest satt inne passade jag på att packa i ordning en låda med alla urvuxna barnkläder. Herregud vad små dom var! Titta bara på den fina pop-mössan han fick av godmor Maja när han föddes som var så stor precis i början.
Gurkan har haft sin första riktiga förkylning med feber. En ynklig liten gurka som inte vill vara någon annanstans än i famnen. Det blir ganska intensivt. Exempel: Jag behöver gå på toa. Jag kan välja att stänga dörren men då står gurkan utanför och gråter och bankar. Låter jag honom vara i badrummet klättrar han bara upp i mitt knä. Jag väljer ändå det senare men inget alternativ känns speciellt tillfredställande. Jonas jobb håller på och flyttar så han har jobbat heltid den här veckan. Vi har ju varit bortskämda med att vara två hela sommaren också. Jag är helt slut när han kommer hem från jobbet och jag räknar ner timmarna tills han kommer och kan ta över hela eftermiddagen. Men fan vad tufft det måste vara att vara ensamstående eller ha en partner som inte tar något ansvar. Ja herregud.
Mina föräldrar firar silverbröllop och vi är ditbjudna på middag. Dom har uttryckligen sagt att dom inte vill ha några presenter och vi har heller inte så mycket pengar. Men att pyssla något är ju alltid uppskattat. Så jag pysslade eget godis, chokladhjärtan med nougat- och mandelmassafyllning som jag la i ett skokartonglock. För att piffa till det lite klistrade jag presentpapper och la cellofan i botten. Sen fyndade jag även en fotogenlampa på loppis idag som dom ska få. Mamma kommer älska den! Som hittat, 25 kr. Jag fyndade även två påsar med duplo för 20 kr styck, tröjor till gurkan och en Didrikssons vinteroverall i superskick för 150 kr. Loppis är min nya favoritsysselsättning!
Det fanns en tid då jag dömde människor efter vad dom lyssnade på för musik. Den tiden är förbi. Välkommen tiden då jag dömer människor efter vad dom har för kläder på sina barn.
Jonas hade en kollega som bor några hundra meter från oss. Han och hans tjej skulle också ha barn ungefär samtidigt som vi. Dom tyckte att vi borde träffas när vi bor så nära och har barn i samma ålder. Innan barnen föddes slutade kollegan på jobbet men dom hördes ibland och "vi borde ses" fortfarande. Men vi sågs aldrig. Idag träffade jag på kollegans tjej på öppna förskolan, vi har aldrig tidigare träffats men vi förstod kopplingen när vi hörde den andras barns namn. Hon tyckte att vi borde ta tag i det här med att träffas. Och ja, det vore jättekul att umgås med dom, särskilt med tanke på att Jonas inte har någon kompis med småbarn och han gillar verkligen sin kollega. MEN det är så jävla typiskt. Nu ska vi flickvänner fixa en träff när det är våra pojkvänner som känner varandra. Många män, med Jonas inräknad, verkar ha svårt med sociala relationer, ordna middagar eller bara bestämma en fika på stan. Det händer liksom inte, men många har flickvänner/fruar som sköter den biten. Och sen blir det tragiskt vid en separation för då försvinner alla gemensamma vänner med frun eftersom det var hon som ordnade med alla sociala kontakter, jag har sett det många gånger. Men jag vägrar. Det är faktiskt Jonas vän och även om jag gärna träffar dom så får han faktiskt se till att det blir av, annars kommer han aldrig utveckla den egenskapen.
Jag kan inte sy. Jag minns ingenting från syslöjden i skolan mer än att det var en bra lektion eftersom jag och mina kompisar kunde prata oavbrutet med varandra i tre timmar. Ungefär syjunta för tonåringar minus sy. Men jag har kommit på att det är grymt kul att sy. Så jag provar, sprättar, gör om, hittar på lite och lär mig. Nu har jag sytt ett par hängselbyxor till gurkan. Jag tittade på ett par byxor han har och sen ändrade jag lite och gjorde ett mönster. Dom byxorna blev på tok för små. Så jag ändrade igen och nu blev dom lagom. Jag gillar gult, det är en fin glad färg. Och jag gillar ränder. Så ett gulrandigt tyg blev perfekt! Tygerna är från IKEA och dom stora lila knapparna från Ohlssons tyger.
Idag fyller gurkan 11 månader. Alltså bara en ynka månad kvar till hans ettårsdag. Det känns märkligt. En ettåring liksom, det är ju ingen liten bebis. Gurkan är en go å glad liten skit som får starkare vilja för varje dag. För några månader sen var jag imponerad av att han tog allt med ro. Han ville till diskmaskinen, jag stängde den. Gurkan fortfarande glad. Annat är det nu, nu har han en vilja starkare än stål och det är katastrof om diskmaskinen stängs framför näsan på honom. Elaka, elaka mamma liksom. Det finns egentligen bara två saker på gurkans agenda: utforska och gosa. Han är överallt hela tiden, det är en väldigt intensiv period nu så efter en dag med gurkan är man trött. Då och då tar han paus i utforskanden och vill komma upp i famnen och kramas och pussas en stund.
Jag fick muta honom med min ipod för att han skulle sitta still en stund. Då blev han glad, allt med knappar är gurkans bästa.
Att bära barn har många fördelar. Det kan vara skönt att bli mer "fri" än med en vagn, exempelvis i skogen och det blir mycket närhet för barnet. Vi har testat lite olika bärvarianter och alla har sina för- och nackdelar:
Trikåsjal Vi har använt en mysak trikåsjal till gurkan under den första tiden. Det är någon slags billighetsvariant som jag köpte för typ 300 kr på tradera men den funkade prima.
+ Sjalen är mjuk och det finns inget som kan skava mot det lilla barnets ömtåliga hud.
+ Lätt att vika ihop och ta med sig exempelvis i en väska eller under vagnen.
+ Det finns inget mellan barnet och dig som bär, dvs kroppskontakten är total.
+ Med en sjal går det att variera knytningarna.
- Barnet kan inte sitta framåtvänt i en sjal.
-Det är lite klurigt att knyta innan man får in snitsen.
-Svårt att knyta utomhus om det är blött på marken för den är flera meter lång så det hamnar lätt något på marken så det blir blött.
-Går inte att använda så högt upp i åldrarna då den lätt blir lite ostadig med ett större barn.
Manduca
När gurkan blev några månader gick vi över från sjal till en manduca – en ergonomisk bärsele.
+ Otroligt skön att bära barnet i, all tyngd hamnar på höften vilket gör att det går att bära i flera timmar utan att bli trött i ryggen.
+ Kan användas på flera olika sätt, exempelvis kan man ha den på ryggen istället för på magen. + Lång användningstid – den funkar upp till 20 kg! -Kan vara lite svår att få till i början med inställningarna.
-Det går inte att ha barnet framåtvänt i den vilket gör att en nyfiken unge på promenad vänder mycket på huvudet vilket kanske inte är så skönt.
-Dyr i inköp, ca 1200 kr och det finns väldigt få att hitta begagnat då babybjörn dominerar bärselemarknaden i Sverige.
- Inte speciellt bra för nyfödda barn då den inte är lika mjuk som en sjal och det är svårt att få till ett bra sittande för små barn då benen måste vara innanför.
Babybjörn
Vi fick en klassisk babybjörn fyndad på loppis av Jonas föräldrar eftersom dom är babybjörnfantaster och har burit alla sina barn mycket och länge (hur länge ska vi inte gå in på för att undvika pinsamheter).
+ Det går att ha barnet framåtvänt vilket i alla fall gurkan tycker är en höjdare.
+ Det finns många begagnade att köpa vilket gör att den inte behöver bli så dyr.
+ Smidig att ta av och på, lätt med inställningarna.
-Dyr i inköp om man köper ny, ungefär samma pris som en manduca.
-Den är INTE ergonomisk utan hela barnets tyngd hamnar på axlarna. Sen finns det vissa som påstår att den är oergonomisk även för barnet då barnet hänger i grenen med hela sin tyngd men jag tycker att gurkan verkar nöjd i alla fall så speciellt obekväm kan den ju inte vara.
- Inte speciellt bra för nyfödda barn då den inte är speciellt mjuk och det finns saker som kan skava.
- Inte lika lång användningstid som en manduca.
Igår hade vi bebisbesök av Linda och Mickes bebis X som är 12 dagar gammal. Så himla fin! Men det kändes så konstigt att träffa en så liten bebis, vi har inte träffat någon så liten efter gurkan. Det känns som jag har glömt helt hur det var. Skrek gurkan på samma sätt? Sov han verkligen sådär mycket? Hade han sådär små fingrar? Det känns så otroligt avlägset att gurkan låg sådär på molnfilten i soffan i sin ostkrokställning. Och första tiden med gurkan när det kändes som att dagarna gick i ett och att bara hinna duscha i lugn och ro kändes avlägset, hur kom det sig? Dom sover ju typ 20 timmar per dygn! Vad gjorde vi hela dagarna? Jag tror svaret är: ammade, sov när vi hade möjlighet, bytte bajsblöjor, tog mot besök, satt med gurkan sovandes i våra famnar och tröstade. Men det känns ändå konstigt att det skulle ta hela dagarna. Än så länge namnlösa bebis x charmade alla när han vaknade.
Gurkan var nyfiken och blev sympatiledsen när bebis x började gråta.
Vi köper knappt några nya barnkläder till gurkan. Dels är det oftast dyrt och sen känns det onödigt med tanke på hur mycket det finns begagnat. Smart för både plånbok och miljö. Men nu kanske jag måste shoppa loss på lindex. Ja. Jag dör snyggdöden när jag ser deras senaste muminkollektion. Jag älskar Tove Jansson och hennes vackra bilder. Och nu verkar mumin ha blivit poppis på barnkläder men trycken är oftast disneyfierade och fula. Förutom denna ljuvliga kollektion då. *dör*
Mössa från meandi i ekologisk bomull, köpt på tradera för typ 25:- inklusive frakt. Randig body köpt på loppis för 10:- Hängselbyxor i manchester från polarn o pyret, 70:- inklusive frakt på tradera. Mockasiner från polarn o pyret, som nya, köpta på tradera för 40:- inklusive frakt.
Det blir svårare och svårare att blogga. Inte för att jag inte vet vad jag ska skriva eller så. Nej utan för att gurkan pillar bort fler och fler tangenter från datorn. Innan har piltangenterna och capslock rykt men nu ligger även mellanslagstangenten risigt till. Jag måste banka jättehårt varje gång jag ska använda mellanslag vilket inte är alldeles komfortabelt. Här är ialla fall helgen i bilder: Gurkans faster fyllde 14 år!
Gurkan är en nattuggla. Eller åtminstone en kvällsbebis. Under sommaren har hans läggningstid gradvis förskjutits allt senare, inte någon jag och Jonas velat men det blev så. Det var ändå rätt skönt för då fick vi sova så länge på morgonen, ibland ända till klockan 10! Men det blev lite jobbigt ibland när jag och Jonas ville sova på kvällarna men gurkan ville vara uppe och leka. "Snälla gurkan, kan vi inte sova nu? Vi är så trötta" låg vi i sängen och jämrade oss medan han glatt skuttade omkring i sängen och lekte med sänglampan. Och jag böjade sakna den där tiden på kvällen när han somnat och vi får lite tid för oss själva, utan en gurkan hängandes i byxbenet. Tid att exempelvis blogga, sy eller titta på film. Så nu är planen att tidigarelägga hans nattsömn. Idag kom jag glatt utskuttande från sovrummet överlycklig över att ha fått honom att sova redan 21.15! En massa tid för mig själv innan jag måste sova vilket spenderades med att sy på gurkans byxor (bild kommer så fort dom är klara). Men nu ska jag njuta av att kunna lyssna på ett avsnitt av sommar i lugn och ro innan jag ska sova. Godnatt!
Jag har fått dille på loppisar. Det är mitt bästa! På landet tänkte jag att jag skulle fynda på olika loppisar. Man kan säga att det gick sådär. Men så igår åkte jag med Jonas föräldrar och syster till bakluckeloppiseni Täby och det var den bästa loppisen jag varit på nånsin! Alla som har möjlighet - åk dit! Gurkan fick vara med sin farmor och farfar medan jag for runt som en galning. Jag blir liksom lite stressad av att det är så mycket, jag måste ju hinna göra alla fynden innan någon annan snor dom. Tre fulla kassar senare träffar jag på någon jag känner igen. LINDA! Hon var där med sin familj. Å jag som trodde hon låg å födde barn (hon var 2 veckor + 1 dag över tiden) men inte då, hon fyndade utklädningskläder till sin dotter på loppis hon. Fast nu vet jag minsann att nu i denna stund föder hon faktiskt barn. Spännande!
Massor med kläder till gurkan för 5:- eller 10:- styck.
Nu är vi hemma igen från landet. Det är så roligt att gurkan blir så glad av att komma hem. Det märks riktigt hur nöjd han är över att återse sina leksaker, sin egen säng och framförallt köket med alla roliga lådor och skåp. Min lilla klätterapa har nu kommit på att han även kan klättra in i lådan. Mycket roligt men ostadigt då det är sånna där moderna "glidalätt"-lådor om ni förstår vad jag menar.
Det här med barn och sömn, vad är grejen egentligen? Varför somnar så många barn ofta under protest? Om dom nu är trötta, varför inte bara gilla läget å somna in fridfult? Nä då ska det protesteras, skrikas, gråtas, allt för att inte somna för det är ju läskigt, eller? I alla fall har det blivit en drastisk förändring med gurkans sömn. Han har visserligen sena vanor men det passar oss bra för det innebär även sena morgonvanor. Typ 22.30 somnar han. Själv. I sin säng. Igår till och med utan att jag eller Jonas satt bredvid. Helt lugnt, han bökar omkring lite men somnar efter ett tag, ofta med fötterna på huvudkudden a la pippi långstrump. Sen sover han hela natten, ibland vaknar han någon gång men då klappar Jonas på honom och så somnar han om igen efter någon minut. 9.00 cirka vaknar han upp för dagen. Jag är medveten om att det kommer komma sämre perioder med dålig sömn igen men det känns i alla fall bra att det funkar så här bra nu. Han kan i alla fall. Och det kan han utan några "metoder", sen kan skrikmetodförespråkarna säga vad dom vill men ett barn kan lära sig somna själv och sova hela nätter utan att behöva skrika sig till sömns i ensamhet.
Hipp hurra, gurkan fyller tio månader idag. Detta har firats med tre ganska spexiga händelser: 1. Gurkans första tand tittade fram i morse. 2. Gurkan premiärtestade sin nya tand med att äta oliver vilket han var mycket förtjust i visade det sig. 3. Han tog ett första staplande steg mot mig idag när han höll sig i soffan. Det hela slutade med en rumpduns men nog hann han ta ett steg innan dess allt.
Gurkan har börjat få en egen stark vilja nu. Han blir upprörd när vi stänger diskmaskinen och kylen framför näsan på honom och han hatar fortfarande att åka bil. Å välling vägrar han fortfarande men han kan sova en hel natt på kvällsgröten. Trycka på knappar är hans senaste favoritsysselsättning. Bäst är lampknappar och knapparna i hissen för dom piper. Han har även blivit väldigt givmild och ger gärna saker till folk. Då ska man säga "tack tack" så blir han glad. Klappa händerna och vinka är också roligt ibland men ganska svårt.
Jag har ammat min sista amning. Motivationen till att sluta blev att jag jobbar och går upp tidigt vilket gör att det känns sjukt att jag ska behöva vara vaken på natten medan Jonas sover när han ändå kan sova halva dan. För gurkan sover till 9-10 varje morgon. Å andra sidan härjar han fram till 22-23 på kvällarna. Han har helt enkelt sommarlov och vänder på dygnet som vilken tonåring som helst. Frågan är nu bara vad som kommer hända med mina bröst. Det finns ju mjölk i dom. Å den måste väl ut? Men hur? Spännande!
Okej att det går fort ibland med småbarn, det säger alla, men jag blir ändå förvånad ibland. Som igår morse när han som vanligt ville hjälpa till att plocka ur diskmaskinen, så tar han en smörkniv och smakar på. Och han håller inte i sig alls. Han står upp själv i typ 30 sekunder utan något stöd. När lärde han sig det liksom? Så himla häftigt att han kan somna på kvällen och vakna på morgonen och ha en helt ny färdighet. Konstigt det där.
Jag älskar mockasiner. Världens bästa för barn! Dom är mjuka samtidigt som dom skyddar mot vassa stenar och liknande. Dom är dessutom snygga och lätta att ta med sig. Jag förstår inte riktigt varför många föräldrar envisas med att sätta på barnen skor så tidigt. Är det sommar finns det väl ingen anledning att ha skor på ett litet barn? Har även läst på om skor för barn och det verkar vara bättre för det lilla barnets fötter att ha skor så lite som möjligt. Skor kan göra att barnet inte utvecklar muskler i fotlederna lika bra för att skorna ger fötterna för mycket stöd. Ännu ett argument för mockasiner alltså. Dessutom blir skor klumpigt för ett barn som kanske växlar mellan att gå och krypa. Gurkan har massor av mockasiner, alla utom ett par är köpta på tradera eller second hand för en billig penning.
Städning är ett evighetsarbete. Visst går det att säga att det är färdigstädat efter en storstädning men det där plockandet tar liksom aldrig slut. Och det är hundra gånger värre sen gurkan började härja omkring. Jag plockar in alla hans leksaker i leksakslådan. Gurkan plockar ur alla köksregskap ur lådorna i köket. Jag sätter på en tvättmaskin. Gurkan sprider ut alla strumpor från torktumlaren i hela lägenheten. Jag dukar av efter lunchen. Gurkan leker tömma leksakslådan på kortast möjliga tid och sprida ut så mycket som möjligt-leken. Och så vidare i evighet. Amen.
Vi är nyss hemkomna från landet. Det har varit underbart! Jag känner mig harmonisk. Jag och Jonas har renoverat verandan och grillat. Vi har lyssnat på sommar i P1, ätit glass, slagits mot galna humlor, spånat på affärsidéer och rensat ogräs. Jag har sprungit över ängarna på kvällarna och saknat gymmet och känt mig töntig som saknat gymmet. Jag har druckit rosévin och borstat bort mossa från taket. Och gungat i hängmattan. Alltså hängmatta. Vilken fantastisk uppfinning! Behövs något mer än en hängmatta här i livet? Skulle vara en radio då och lite glass men då är livet perfekt.
Gurkan med Jonas mormor.
Gurkan luktar på sommaren.
En dag träffade vi Maja och hennes familj i Söderköping och åt glass på glassrestaurangen där.
Gurkan hällde i sig en hel kanna vatten i värmen.
Grillad majskolv var en höjdare att gnaga på.
Jonas föräldrar kom och hade med sig en dubbelhängmatta. Bästa!
Gurkan i sin pool som han badade i flera gånger varje dag.
Det är så konstigt med ett nytt år och allt som kommer igen för jag minns hur jag tänkte förra året. Jag var gravid och tänkte att nästa gång jag åker till landet har jag en bebis. Nästa gång våren kommer har jag en bebis. Och jag minns mycket väl hur jag tänkte att nästa midsommar har jag en niomånadersbebis som kryper omkring. Konstig tanke. Overklig och svår att relatera till. Men så kom midsommar och en bebis kröp omkring på gräsmattan och härjade omkring. Min bebis. Jag grips fortfarande av overklighetskänslor ibland. Min bästa, finaste lillgurka.
Min lillgurka smaskar i sig jordgubbar vilket hör midsommar till.
Jag och min gurka är midsommarfina.
Gurkan har blivit en riktig pussgurka och vill pussas hela tiden.
Jag hade gjort en midsommartårta som var mycket god och somrig.
Gurkan slappar på en filt med ny leksak från sin mormor och morfar.
Vissa mornar är jag så trött. Som i morse, gurkan sov dåligt i natt och vaknade tidigare än vanligt. Hela morgonen var en enda väntan på att gurkan skulle sova sin förmiddagssömn så jag kunde få gå och lägga mig igen. Just denna morgon när jag var extra trött lyckades gurkan klura ut hur han skulle öppna köksskåpet med massor av spännande saker som han inte får leka med. Vi har skåpsdörrar som går igen av sig själva sista biten och hittills har gurkan lyckats öppna dörren på glänt men han har inte varit snabb nog att få in handen innan dörren har glidit igen (för han måste ju använda samma hand som han använder för att öppna dörren, den andra håller han ju i sig med). Men imorse lärde han sig att vara snabb nog vilket resulterade i müsli över hela golvet. Snark. Men gurkan var mycket nöjd i alla fall.
Vi bestämde oss för att försöka dra ner på nattamningen och bestämde ingen amning före 03.
21.30 somnade 23.00 vaknade men somnade om på några minuter när Jonas vaggade 01.30 vaknade men somnade om på några minuter när Jonas vaggade 05.00 vaknade och ammade, somnade sen om själv efter amning 09.00 vaknade för dagen
Hipp hurra, gurkan fyller nio månader idag! Detta har han firat med sin godmor Maja som premiärbarnvaktade idag när jag var ute och sprang. Dom roade sig med en kavel, Maja försöker redan indoktrinera gurkan att gilla samma saker som hon, typ bakning. Gurkan har blivit så stor! Han kommer på nya ljud varje dag och älskar att vara utomhus på gräsmatta eller sandlåda. Han går ganska snabbt nu med stöd, exempelvis längs med vardagsrumsbordet och fotpallen till vår fåtölj går utmärkt att använda som gåstöd. Han kryper och klättrar på allt och den senaste favoriten är rutschkanor som både är härliga att ta på, att titta på och att åka i. Han är lite rädd för dammsugaren och för andra barn om dom kommer för nära. Fast på avstånd är dom ju spännande. Och lite konstiga. Han har så mycket mer koll nu på var folk är nånstans. Han vet att jag är i badrummet om jag försvinner runt hörnet i hallen och vill han komma till mig kryper han dit. Om han inte vet var man är så ropar han och när man svarar så kryper han till dit man är. Känns så häftigt att han typ har börjat tänka. Wow!
Okej jag tar tillbaka allt jag skrev igår om att det är lugnt, att jag inte störs så mycket av att vakna på natten. Inatt vaknade han kanske 10 gånger. Det stör. Tur att han sov till kvart i nio imorse i alla fall så jag fick lite sömn. Vi ska nog göra ett seriöst försök att sluta nattamma, i alla fall till ett visst klockslag, typ till klockan 3 till att börja med. Nu ska vu ju vara lediga båda två jag och Jonas så det skulle ju passa bra. Och även om han är lite hungrig är han nog till största delen snuttig. Jag är hans napp.
Jonas nattar gurkan varje kväll och det går så jävla bra. Så bra går det inte alls när jag försöker. Ikväll tog det typ tre minuter för Jonas att natta. För mig brukar det ta kanske 40 minuter om han inte får amma sig till sömns förstås, då somnar han på några minuter. För det är just det, att när jag nattar vill han bara amma och blir jätteledsen om han inte får. Gurkan ammar fortfarande på natten och jag vet inte riktigt hur vi ska göra med det, om vi ska fortsätta eller försöka få honom att inte amma på natten. Hittills har jag känt att jag inte pallar några skriknätter, det har varit så mycket med uppsatsen osv men nu skulle vi kunna sluta med nattamningen och dela på dom skriknätter det troligtvis skulle medföra under en period. Men jag är osäker på om jag vill, om det är värt det. Jonas bryr sig inte, han får ju sova bra när jag är hemma och mindre bra om jag inte är hemma vilket inte är så ofta. Ibland känns det som att vi skulle sluta amma för att det förväntas av oss, att nu ska han sova hela natten, helst i egen säng osv. Visst, det skulle vara skönt att få sova hela nätter men frågan är om att sluta amma på natten skulle leda till det? För om inte så ammar jag hellre än går runt och tröstar ett ledset barn, även om jag och Jonas kan dela på det vilket vi inte kan nu. Och det här med att han vägrar dricka välling ställer ju också till det. Dom kvällar när han däckar vid sju utan att ha ätit ordentligt så behöver han säkert en energipåfyllning under natten och det är ju inte så passande att gå upp och servera gröt mitt i natten, då tror han ju säkert att det är morgon. Men hur ofta vaknar han på natten då frågar folk. Det är lite pinsamt men jag vet faktiskt inte. Jag ammar honom typ i sömnen så jag har faktiskt ingen aning. Kanske en, två, tre eller fyra gånger. Och det är väl just det, att det känns som att jag sover hela natten som gör att det skulle kännas jobbigt med skriknätter. Fast kanske har jag bara glömt hur det känns att sova en hel natt på riktigt eftersom det var nio månader sen sist.
Det är sommar och vi är på utflykt varje dag. Men imorgon ska vi stanna hemma å chilla. Det tar på krafterna att vara ute hela dagarna. Tur att gurkan älskar att dricka vatten nu när det börjar bli varmt. Idag har vi hälsat på Hannah och hennes barn som är fyra månader äldre än gurkan. Det blev picknick och rundvandring i deras område. Mycket bra dag!
Nektarin är gurkans nya bästa.
Äta körsbär och slappa i det vackra vädret är livet.
Småbarnsbeteende: Titta om du hittar något spännande i närheten av där du sitter....
Den här veckan är Jonas på kurs och idag har jag, gurkan och gurkans moster varit på en utflykt, vilket för övrigt är mitt bästa ord - en flykt ut. Gurkan käkade gräs och pinnar och kröp omkring i ett högt tempo. Sen gick vi till lekparken och det blev premiärgungning. Gurkan gillade.
