lördag 30 januari 2010
tystnad
Det har gått sisådär när jag har varit i skolan. Gurkan är fortfarande kinkig med flaskan och äter oftast bara lite eller inget alls när jag är borta. När jag sätter nyckeln i låset och öppnar möts jag oftast av ett skrik från en mycket ledsen gurka. Men igår när jag kom hem efter en eftermiddagsföreläsning var det alldeles tyst. Hej? Hej! En glad Jonas. Och ingen ledsen gurka. Och doft av mat. I köket stod Jonas och fixade med middagen medan gurkan satt mycket glad och nöjd i sin babysitter. Yes!
torsdag 28 januari 2010
tisdag 26 januari 2010
besök
Idag fick vi besök av Helena och D. Gurkan blev bjuden på en majskrok vilket var det första han smakat som han faktiskt verkar gilla. Såhär såg han ut efter att först ha smakat lite av min avokado och sen en majskrok. Inge vidare bordskick med mat i näsan.
D var pepp.
Klappa fint på kinden.
Och nu följer en studie i bebisrelationer:
Gurkan: Hallå där!
D: *nonchalerar*
Gurkan: Så äntligen fick jag tag i honom.
Och så det rafflande slutet: D tröja på väg mot gurkans mun, så börjar alla gurkans relationer vare sig det handlar om människor eller saker. Hoppas han bättrar sig med åren.
babysim
Igår var det tredje gången på babysimmet. Jonas hade jour så han fick vara på land redo med datorn men han kunde följa oss från kanten och passade på att fota lite. Svårt med skum belysning och sprattlande gurka. Dessutom sprattlar han alltid när han är som gladast = dom skarpa bilderna är han oftast allvarlig på. Nästa vecka utlovas dyk! Jag och gurkan är så pepp så att det finns inte, vi ska öva i veckan i badbaljan här hemma. Eller är det kanske jag som är mest pepp? Hoppas han vill dyka när det väl gäller, opepp annars. Men det vill han säkert min lilla sjögurka.
söndag 24 januari 2010
helgen i bilder
Lördag. Smakportionerna går sådär, gurkan har blivit en hejare på att spotta. Men att dricka vatten är skojigt i alla fall! På kvällen kom Jonas familj hit på middag.
Söndag och på tvåårskalas hos syslingen Julius. Här med morfar Åke och pappa.
Gurkan var finklädd dagen till ära.
Majas mamma lärde mig och Maja att virka. Jag har många spännande idéer, jag måste bara få in den rätta knycken först.
Söndagkväll. Gurkan är nöjd och glad när han luftar rumpan.
lördag 23 januari 2010
sponsring
Vid varje träff med föräldragruppen på bvc får vi någon form av informationshäfte som rör det ämne vi pratar om. När vi pratade om mat fick vi ett informationshäfte om mat, när vi pratade om infektioner fick vi ett informationshäfte om barnsjukdomar. Det kan ju tyckas vara bra. Problemet är bara att det alltid är sponsrat material. Informationen om barnmat kom från Nestlé och det påverkar ju såklart innehållet i informationen. Nu senast fick vi häftet "Barnsjukdomar - en handbok" utgiven av GlaxoSmithKline Consumer Healthcare. Jaha och vilka är det? Vid en närmare undersökning visar det sig vara tillverkarna av Panodil (paracetamol). Själv är jag väldigt skeptisk och tycker inte att det finns någon anledning att ge barnet det om det inte är så att barnet inte äter/dricker eller sover dåligt, då kan det ju förstås finnas en poäng med att ge. Många verkar dock proppa i barn paracetamol för minsta febergrad medan jag tror feber är bra, det är ju kroppens sätt att bekämpa sjukdomen. Behöver jag nämna att broschyren inte hade någon kritisk inställning till att ge barn paracetamol?
fredag 22 januari 2010
Min första skolvecka avklarad. Jag känner mig helt slut, mest tror jag för att jag måste gå upp innan gurkan vaknar på morgonen. Oftast sover vi till nångång mellan 8 och 9.30 på morgonen i vanliga fall så det blir ju ett bortfall på några timmar. Men i säng kommer jag redan vid nio men gurkan är uppe och härjar med pappa till halv elva minst. Då sover jag gott tills dom kommer in till mig i sovrummet, kvällsamning (för min del ofta sovandes) och sen däckar vi allihop. Orkade inte gå på Let's dance-kvällen hos Sandra heller. Blir till att gå över till Jonas föräldrar och låna deras tv (våran gick sönder på julafton till Kalle Anka) så jag åtminstone får se Gudrun dansa. Åh heja gudrun!
onsdag 20 januari 2010
tillbaka
Idag började jag min sista termin på socionomprogrammet. Dags för c-uppsats. Såklart försov jag mig i morse. Jag försover mig aldrig. Utom i morse. Ändå kunde jag inte slita mig från duschen. Vidigt att gå upp tidigt när gurkan sover. Känns inte bra. Men jag kom iväg till skolan i alla fall tillslut. Ska bli rätt skoj ändå. Men pumpandet av mjölk inne på toaletten gick inte så bra. Det fanns inget eluttag. Jag sprang runt och undersökte alla skolans toaletter men det fanns ingen med eluttag. Det slutade med att Linda fick vakta utanför ett grupprum där jag pumpade ut mina bröst före lunch. Sen gick jag runt med min kylväska med mjölk i hela dan, hoho.
tisdag 19 januari 2010
en studie i skridskor
Jag och gurkan var ute på promenad på sjön tillsammans med typ 78 andra skolklasser. Det mesta kändes sig likt från när jag var barn. Fortfarande termos med varm choklad och sittunderlägg. Dock kunde jag notera två förändringar. Det verkar som att föräldrarna till tjejerna äntligen slutat köpa så kallade tjejskridskor (konståkningsskridskor) till sina döttrar. Dom flesta var numera utrustade med rejäla hockeyrör. Tur för dom så dom slipper snubbla på dom där jävla taggarna som har lett till att jag hatar skridskoåkning över all annan idrottutövning. Den andra förändringen var att tjejerna inte längre heter Malin, Caroline eller Jessica utan Wilma, Saga och Alva.
Sen gick vi för att panikköpa blöjor från den tyska närbutiken och ovanför den lilla trappan upp stod ett äldre par som såg lite skruttiga ut. Dom visste inte riktigt hur dom skulle få ner sin dramatenväska för trappan. Först försökte dom bära ner den tillsammans men damen verkade lite för klen så farbrorn sa att han kunde ta hela själv. Jag skulle precis fråga om dom ville ha hjälp men farbrorn lyckades få ner vagnen bra. Damen pratade med mig om hur svårt det kunde vara med trappor och farbrorn sa att nu var trappan ledig. Jag gör mig redo för att dra upp vagnen då damen frågar mig om jag klarar det själv eller om hon ska hjälpa till. Lilla lilla damen som inte ens kunde bära en halv dramatenvagn frågar mig om jag vill ha hjälp. Jag blir så rörd, gulliga gulliga tant.
Sen gick vi för att panikköpa blöjor från den tyska närbutiken och ovanför den lilla trappan upp stod ett äldre par som såg lite skruttiga ut. Dom visste inte riktigt hur dom skulle få ner sin dramatenväska för trappan. Först försökte dom bära ner den tillsammans men damen verkade lite för klen så farbrorn sa att han kunde ta hela själv. Jag skulle precis fråga om dom ville ha hjälp men farbrorn lyckades få ner vagnen bra. Damen pratade med mig om hur svårt det kunde vara med trappor och farbrorn sa att nu var trappan ledig. Jag gör mig redo för att dra upp vagnen då damen frågar mig om jag klarar det själv eller om hon ska hjälpa till. Lilla lilla damen som inte ens kunde bära en halv dramatenvagn frågar mig om jag vill ha hjälp. Jag blir så rörd, gulliga gulliga tant.
måndag 18 januari 2010
4 månader
Grattis lillgurkan på fyramånadersdagen kan vi säga idag. Nu babblar han på om allt möjligt, allt som händer i hans liv vill han berätta om med stor entusiasm. Han är glad för det mesta och verkar rätt nöjd med tillvaron. Nya skills som han lärt sig sen sist är att byta hand när han håller i något. Han har också börjat vända sig lite från rygg till mage men han blir förbannad när han sen väl på mage inte kan krypa iväg men han försöker genom att sprattla sig framåt med benen. Hoho, det hela ser för lustigt ut.
söndag 17 januari 2010
nya ljud
Ibland kommer gurkan på nya ljud. Idag har han börjat göra ett ljud jättemycket, gurkan är nöjd bebis att ha kommit på hur man gör det nya ljudet. Jag försökte filma ljudet. Det gick sådär.
Försök nr 1. Jag skrattar så kameran skakar. Fel ljud gurkan, det där ljudet har vi hört förut!
Försök nr 2. I slutet lyckas han få till det nya ljudet (som han gör hela tiden i vanliga fall)
lördag 16 januari 2010
gurkan och hans vänner
Gurkan verkar inte längre vara lika känslig för att vara hos andra än mig och Jonas nu. Han har varit hos farmor flera gånger senaste tiden och det har gått jättebra. Igår när vi hade let's dance-kväll hos Maja för att heja på Gudrun satt han även hos henne nöjd en lång stund.
Med farmor
Med godmor Maja
torsdag 14 januari 2010
insomning del 2
Igår var andra försöket med att få gurkan att somna själv efter amning. Det tog 25 minuter cirka för Jonas att ligga bredvid honom och klappa och trösta. Nej, det känns inte bra. Nu skiter vi det där tills vidare. Han får amma sig till sömns en tid framöver och jag ska passa på att njuta av hur det är nu istället - hur han somnar in helt lugnt bredvid mig.
nog
Nu får det vara nog, konstaterade jag och Jonas för nån vecka sen. Vi äter alldeles för mycket godis och godis har det funnits gott om hemma hos oss. Det enda sättet är att sluta köpa hem godis - finns det inget när man blir sugen äter man ju heller inget. Enkelt. Så nu ska vi bara äta upp allt det vi har vilket är en hel del. Nu blir godisätandet inte längre bara något onyttigt att ägna sig åt utan en handling med ett mål - att äta upp det. Nästan så jag känner mig lite nyttig när jag mumsar i mig en skumtomte varje gång jag passerar förrådet där lådan med skumtomtar står (obs! LÅDAN med skumtomtar. Inga småpåsar här inte). Min onyttiga handling kan plötsligt ses som en nyttig handling för den leder tillslut till en godisfri lägenhet.
onsdag 13 januari 2010
bajs
Idag fick jag bajs i näsan (inte mitt eget alltså utan gurkans, fråga mig inte hur det gick till). Trots att jag snöt mig och försökte tvätta näsan har jag tyckt mig känna en bajslukt hela dan. Jag vet inte om det fakiskt luktar bajs eller om det bara är i min näsa.
tisdag 12 januari 2010
insomning
Det är inte riktigt som jag trodde det skulle vara att få barn. Det mesta är mycket lättare än jag förväntade mig. Det finns så mycket skräckhistorier, typ du kommer gå runt som i ett grått töcken på grund av sömnbrist, du kommer inte hinna äta, duscha och du kommer aldrig hinna ens säga hej till din partner! Så blev det ju inte alls. Däremot är det så mycket man som förälder måste ta ställning till hela tiden, saker jag inte alls tänkt på innan. Napp är ett typexempel. Sömn ett annat. Vi har valt att ha gurkan hos oss i sängen, han sover i sin mjuka hundsäng som blir en budgetvariant till dom där babynestena som finns att köpa. Men nu börjar vi fundera på hur han ska kunna somna själv. Hittills har jag ammat honom till sömns men det håller ju inte på sikt. Vi har försökt få honom att somna själv, han gallskriker och vi ger upp. Det gör ju ont i hjärtat när han skriker och vi vet att vi kan trösta honom men låter honom ligga där ändå. Även om vi ligger bredvid hela tiden och klappar på honom känns det så svårt. Snyft, snyft, varför tar ni inte upp mig? Tycker ni inte om mig mer? Snyft. Snälla ta upp mig. Snyft. Hur lätt är det att låta bli att ta upp honom när han telepaterar det in i våra huvuden? Samtidigt som det inte känns bra att börja typ gå runt och vagga honom till sömns för då lär vi få fortsätta med det. Gah! Fast nu ikväll somnade han tillslut, 40 minuter av mer eller mindre skrik som kändes som en evighet. Men tillslut blev han lugn, tittade mig i ögonen (med trötta trötta ögon) och somnade sedan in. Puh jag är helt slut jag med, godnatt!
måndag 11 januari 2010
babysim
Idag var första tillfället på babysimskolan. Vi var sjukt tidiga för jag ville inte stressa, det är så mycket som inte går att förutspå med en bebis. Kanske bajsar han, kanske vill han äta, kanske bajsar han igen osv. Allt gick enligt planerna dock och vi var redo vid bassängerna en halvtimme innan start. Jag och gurkan tjuvtränade lite i bassängen bredvid som var tom så väl på babysimmet gäspade gurkan och tänkte jaså vad var det för speciellt med det här nu då? Han var mest intresserad av att suga på sin hand eller någon random plastleksak som han lyckades få tag på. Lite mer action tack, tänkte gurkan. Vi hoppas på dyk från kant med huvud före till nästa gång eller kanske hämta ring från botten?
söndag 10 januari 2010
känslig
För några veckor sedan började gurkan bli väldigt känslig för vem han var med. Först var det bara mig han ville vara med, med Jonas mest skrek han och var ledsen. Men det räckte med en julhelg där Jonas var ledig och spenderade mycket tid med gurkan för att det skulle ändras. Nu vill han bara vara med mig eller Jonas, annars blir han verkligen JÄTTELEDSEN på bara någron minut. Det verkar inte heller gå över, vid några tillfällen exempelvis på julafton när Jonas var iväg och hämtade gäster och jag var upptagen med olika bestyr och gurkan var hos någon annan grät och grät han. Detta verkar många tycka är tråkigt då det inte är så kul att hålla i honom om han bara gråter så tårarna sprutar. Några blir anklagande och det känns som det är vårat fel. Men vad ska vi göra? Lämna bort honom och låta honom skrika i några timmar tills han däckar? Jag tror snarare att det skulle göra honom ännu mer ovillig att vara hos någon annan om det kopplas ihop med flera timmars gråt. Eller? Oss stör det inte att han är såhär, det är mest andra som har åsikter och tycker vi skämmer bort honom. Jag visste inte att alla skulle ha så mycket åsikter om allt. Napp/inte napp, hur ofta och när jag ammar, var och hur han sover osv osv.
lördag 9 januari 2010
MAT!
Idag gav vi gurkan sin första smakportion - potatis med bröstmjölk. Han är så intresserad av mat att vi tänkte att det var lika bra att haka på mattåget så att säga. Och bra att komma igång så smått innan jag börjar skolan igen för då blir det så mycket annat nytt med flaskmatningar osv. Det hela gick väldigt bra, gurkan ger potatis 3/5 stjärnor vilket måste anses vara ett bra betyg för att vara det första han äter som kan kallas mat. Han spottade inte ut men nog var det lite märkligt tyckte han. Smakar inte alls som den indreglade handduken han annars brukar suga på.
Mätt och belåten! Eller?
Mätt och belåten! Eller?
fredag 8 januari 2010
brevet
Brev är ett bra sätt att kommunicera. Jag har länge tänkt att jag borde skriva ett brev till gurkan som han kan få sen när han blir större. Det var på min att-göra-lista innan jag börjar skolan igen och nu är det klart. Jag har skrivit hur det känns nu, vad jag tänker om framtiden och såklart om hur fantastisk och underbar han är och hur mycket jag älskar honom. Jag har tänkt att han ska få det någon gång i tonåren, en tid som för många är jobbig. Det står också att han kan säga allt till mig och, mitt bästa tips: skriv ett brev om du inte vill/vågar prata om något jobbigt. Mycket nöjd med att brevet äntligen blev skrivet, det blir annars lätt en sån grej jag tänker att jag ska göra men som aldrig blir av.
torsdag 7 januari 2010
manliga barnsånger
Gurkan fick den silvriga barnkammarboken i välkomstpresent och vi har senaste dagarna suttit och sjungit lite ur den. Jag slås av hur många sånger som handlar om killar. Många sånger handlar också om djur som kan tyckas vara neutrala - om det inte var det att dom ändå alltid nämns som "han". Exempelvis ekorrn satt i granen ... fick HAN höra barnen... Eller björnen sover ... HAN är inte farlig. Osv med typ alla barnvisor med djur. Så jag räknade. Här är resultatet:
32 av sångerna hade en kille/man/hane som huvudperson
9 av sångerna hade en flicka/kvinna/hona som huvudperson varav tre var mödrar exempelvis trollmor
52 av sångerna var neutrala
Mest stör jag mig på att alla djur alltid ska vara killar, inte bara i sånger utan alltid. En kråka i trädet - han. En hare på vägen - han. En gädda i vassen - han. Alltid han. Jag måste kompensera och byta ut han mot hon i sångerna och jag kallar alla djur för hon för att väga upp. Fast då minsann ska alla kommentera "hur vet du att det är en hon?" men hade jag sagt han hade ingen reagerat.
32 av sångerna hade en kille/man/hane som huvudperson
9 av sångerna hade en flicka/kvinna/hona som huvudperson varav tre var mödrar exempelvis trollmor
52 av sångerna var neutrala
Mest stör jag mig på att alla djur alltid ska vara killar, inte bara i sånger utan alltid. En kråka i trädet - han. En hare på vägen - han. En gädda i vassen - han. Alltid han. Jag måste kompensera och byta ut han mot hon i sångerna och jag kallar alla djur för hon för att väga upp. Fast då minsann ska alla kommentera "hur vet du att det är en hon?" men hade jag sagt han hade ingen reagerat.
tisdag 5 januari 2010
prata
Gurkan har börjat snacka så mycket senaste veckan. Hela tiden kommer han på nya ljud och han kan ligga hur länge som helst (nästan) och babbla på. Favoriten är att ligga och hålla i sina fötter, prata lite med dom, suga lite på tån och berätta om dagen för sina fötter. I morse vaknade han klockan 06 och tyckte att det var dags att berätta för sina fötter om alla spännande drömmar han drömt under natten. Jag tyckte det var en dålig idé men inte brydde han sig om det. Han fick gå upp med Jonas istället så jag fick sova en timme till. Skönt, särskilt med tanke på gurkans nya sovvanor. Ungefär såhär: Somnar 22.15, vaknar 00, vaknar 01.45, vaknar 03, vaknar 04.15 osv osv hela natten. Jag känner mig lite trött och drömmer om en hel natts sömn. Jag sover säkert mina 8 timmar men helt uppstyckat och det blir inte samma kvalité. Ändå kan jag inte låta bli att le när jag vaknar av den här pratkvarnen till unge:
min tid
Min träning går prima bra. Jag joggar och går på olika träningspass och jag ska snart boka in en tid med en personlig tränare för att komma igång med styrketräningen. Pepp! Det är intressant hur synen på träning förändras. Jag har visserligen senaste åren tyckt om att träna men sen jag fick barn är det ändå annorlunda. Träningen blir även min tid för mig själv. Jag joggar och lyssnar på musik och kopplar helt bort och släpper ansvaret för gurkan. Jag njuter av träningen på ett helt nytt sätt och jag är bättre på ett pressa mig nu då jag vet att det (ibland) kan vara svårt att få in träningstillfällena, bäst att passa på att ta i ordentligt då alltså. Bra träningspepp det här med barn!
söndag 3 januari 2010
spara?
När man får barn får man också massor av presenter. Under gurkans liv har han fått presenter i tre omgångar. 1. När han föddes. 2. På sin välkomstfest. 3. I julklapp. Vi är mycket nöjda med det mesta, folk verkar känna oss bra och veta våran smak på både kläder och leksaker. Men sen har vi även fått en hel del saker som vi absolut inte tycker om. En del riktigt fula kläder och billiga plastleksaker. En del batteridrivna som låter till och med. Först tänkte jag att vi inte fick sälja eller skänka bort saker vi fått. Det är en sak om det är en själv som fått dom men det är ju faktiskt gurkans saker. Fast nu har vi ändrat oss. Vi får faktisk sälja/skänka bort dom kläder vi inte tycker om, dom kommer ju ändå aldrig användas, bara det att det känns lite bättre om dom ligger kvar i lådan och så "råkar" han växa ur dom innan han hunnit använda dom. Och med leksakerna. Alltså billiga plastleksaker som låter. Nej. Han kommer samla på sig mycket sånt ändå när han blir äldre för så fort han är stor nog att själv öppna sina paket och välja vad han tycker om kommer det inte vara lika lätt att välja bort saker. Så lika bra att passa på då alltså. Tradera och stadsmissionen, here we come!
fredag 1 januari 2010
året i bilder
Januari. Vi firade nyår på landet med Jonas familj. Sen stannade vi kvar med Jonas mamma och syster + hundarna. Det blev -20 grader och massor av snö och året började med misstankar om att jag var gravid. Den 7:e januari gjorde jag ett graviditetstest med ett plustecken!
Februari. I slutet på februari var jag officiellt gravid och vi gav koppar i present till våra föräldrar istället för att berätta.
Mars. Denna bild från mars får symbolisera hur det kändes. Det börjar bli vår och jag cyklar till min skola över västerbron, mitt bästa plats i Stockholm. Jag känner mig så glad och tänker att jag är i mitt lyckligaste tillstånd någonsin hittills i livet.
April. Jag och Maja fyller 24 år och jag har min kanske bästa födelsedag någonsin. Vi hade en heldag tillsammans med massor av aktiviteter.
Maj. Det är äntligen dags för inflytt i vår nya lägenhet vi köpt 2 år tidigare. Då kändes en trea så stort men det passade ju plötsligt väldigt bra nu när magen växer (och tar sån plats i lägenheten!)
Juni. Midsommarafton hos mina föräldrar och jag har slutat i skolan och jobbar bara lite grann. Underbart att vara ledig, särskilt med tanke på hur mycket jag jobbade sommaren 2008.
Juli. Den årliga helgen i Tiveden hos Jonas kusin. Jag börjar bli en riktig tjockis.
Augusti. Jag åker till Hannas kvarn och en av hennes kompisar har en undervattenskamera. Denna bild får sammanfatta augusti som innehöll många svalkande bad.
September. Nio dagar över tiden föds han äntligen vår lilla bebis vi väntat på så länge. Och han är helt fantastisk!
Oktober. Jonas och jag är hemma och lär känna vår nya familjemedlem. Det blev många fina barnvagnspromenader för oktober var en solig månad. Det blev även många snabba promenader hem med en skrikande bebis då gurkan blev akut hungrig hela tiden.
November. Vi har en välkomstfest för gurkan och jag lyckas tillslut få tag i den fina ceremoniklänningen tack vare läsarna av bloggen.
December. Gurkans första julafton och han sov inte på hela festligheterna. Däremot sov han på tolvslaget på nyårsafton och tänk att nästa decenniumskifte är han 10 år.
nyårsafton
Sömnbrist och förkylning är en mycket dålig kombination. Och det tär på humöret. Men nu är jag på bättringsvägen men stannar för säkerhets skull inne idag. Jonas är ute på promenad med gurkan så jag har lägenheten helt för mig själv. Lyx. Igår firade vi en stillsam nyårafton. Maja och Erik kom hit på knytismiddag (avokadosoppa, piroger och sparrispaj!) och vi hade underbar utsikt från vår lägenhet. Jag brukar alltid spendera tolvslaget utomhus någonstans frysandes men i år blev det mycket bekvämt i vardagsrummet och ändå har jag aldrig sett så mycket fyrverkerier. Fast vi höll oss inne från balkongen, den var i lagom höjd för raketerna att detonera = moget och insiktsfullt att hålla sig därifrån.
Avokadosoppan är framdukad
Avokadosoppan är framdukad
Maja hade finaste tröjan med små guldpärlor på = en hit enligt gurkan så ska du vara trendig 2010 vet du vad som gäller
Tomtebloss var ganska roligt tyckte gurkan
Tomtebloss var väldigt roligt tyckte Erik och Maja
Jag och Maja i en tomteblossfight a la Harry Potter. Maja har trollat bort mig som ni ser.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)